Gyromitra esculenta

Vad du bör veta

Gyromitra esculenta, även känd som falsk morell eller hjärnsvamp, är en mycket giftig svamp som finns i delar av Europa, Nordamerika och Asien. Den förväxlas ofta med den ätliga morellsvampen, som är mycket uppskattad för sina kulinariska användningsområden. Gyromitra esculenta kan skiljas från äkta moreller genom sitt hjärnliknande utseende och förekomsten av oregelbundna veck på dess lock.

Konsumtion av Gyromitra esculenta kan leda till en rad symtom, inklusive illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk, yrsel och i allvarliga fall, kramper och koma. Trots sina giftiga egenskaper är G. esculenta äts ibland som en delikatess i delar av Skandinavien och Östeuropa. Traditionella metoder för att förbereda svampen involverar kokning eller blötläggning i vatten för att avlägsna toxinet, men dessa metoder är inte alltid effektiva.

Andra namn: Falsk morell, hjärnsvamp, regnsvamp, biffmorell, elefantöra, lorchel, turbanskivling, tyska (Frühlingslorchel), Voorjaarskluifzwam (Nederländerna).

Identifiering av svamp

1. Hatt

   Hatten är oregelbunden och krökt till formen, men i allmänhet hjärnliknande och ofta något flikig (men vanligtvis inte sadelformad). Den mäter 1.57 till 3.4 till 8 cm (15 tum) hög och 1.18 till 4.72 tum (3-12 cm) bred och är rynkig och skallig. Hättan börjar med att vara rosa-tan till rödbrun men blir mörkare eller nästan svart med åldern och långvarigt solljus. Undersidan är i allmänhet inte exponerad, nära stammen, och är solbrun till vitaktig, fint mjölig.

2. Kött

   Köttet hos denna art är tunt, sprött och vitaktigt till solbränt, med en svag eller kammad struktur.

3. Stjälk

   Stjälken mäter 1.18 till 3.54 tum (3 till 9 cm) långa och 0.39 till 1.38 tum (1 till 3.5 cm) tjock, och är blekt gulbrun till rosatonad, liknande hatten. Den är vanligtvis rund i tvärsnitt men ofta vikt till ett åttasidigt tvärsnitt, och är skallig.

4. Utskrift av sporer

   Gulaktigt bufflig.

5. Växtplats

   Denna art är saprobisk men har potential att även vara mykorrhizabildande. Den hittas främst på våren under barrträd och är allmänt spridd över Europa och Nordamerika.

6. Mikroskopiska kännetecken

   Sporerna mäter 19-28 x 10-13 µ, är släta och fusiforma eller nästan ellipsoida. Sporerna är vanligen biguttulära med två små droppar, men ibland uniguttulära eller multiguttulära. Asci är 8-spåriga och parafyserna är klavformade, 4-10 µ breda och rödaktiga till rödorange.

Liknande arter

1. Morchella esculenta

   Hatten är djupt gropig med en enda ihålig kammare, och dess stipe är vanligtvis längre än Gyromitra esculenta's.

2. Helvella crispa

   Har en krämvit, vriden, sadelformad hatt och en stjälk med rörliknande håligheter som löper längs med stjälken.

3. Gyromitra infula

   Har ett tydligt sadelformat lock med en yta som är vågig eller ojämn men inte skrynklig.

4. Gyromitra montana

   Denna art finns främst i Sierra Nevada-regionen. Den är kortare och kraftigare än G. esculenta, med en grovt skrynklig hatt som bara är något bredare än stjälken.

5. Gyromitra californica

   Det är en visuellt slående svamp med en bred, vågig hatt som varierar i färg från brun till olivbrun. Stjälken är räfflad, gräddgul och har ibland en rosaaktig nyans, med en fri kant.

Toxicitet

Gyromitra esculenta är en mycket giftig svamp som kan orsaka allvarlig sjukdom eller dödsfall om den intas. Dess toxicitet beror på en förening som kallas gyromitrin, som kan omvandlas till toxinet monometylhydrazin (MMH) i kroppen. MMH kan orsaka skador på röda blodkroppar och lever, vilket leder till symtom som illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, yrsel och till och med koma eller död.

Även om vissa människor har rapporterat att de ätit Gyromitra esculenta utan negativa effekter, kan den individuella känsligheten för toxinet variera kraftigt. Därför rekommenderas det generellt att undvika konsumtion av denna svamp eller någon annan falsk morellart, inklusive de i Gyromitra- och Verpa-släktena. Om du väljer att äta dessa svampar är det viktigt att du kokar dem ordentligt genom att koka dem minst två gånger och kasta bort vattnet varje gång för att avlägsna toxinet. Men även efter kokning kan toxinet avdunsta i luften, vilket gör det till en hälsorisk vid inandning. Därför är det bäst att vara försiktig och undvika dessa svampar helt och hållet.

Taxonomi och etymologi

Svampen Gyromitra esculenta beskrevs första gången år 1800 av en mykolog vid namn Christian Hendrik Persoon. Dess nuvarande accepterade namn gavs av en svensk mykolog vid namn Elias Magnus Fries 1849. Namnet Gyromitra kommer från de grekiska orden för "rund" och "pannband", medan namnet esculenta betyder "ätlig" på latin.

Gyromitra esculenta kallas också "hjärnsvamp", "turban svamp", "elefantöron" eller "biffstek svamp." Den tillhör en grupp svampar som kallas "falska moreller" eftersom de ser ut som äkta moreller, men de är faktiskt giftiga. Andra arter i Gyromitra-släktet anses också vara giftiga, och de kan vara svåra att identifiera.

Vissa människor äter falska moreller, inklusive Gyromitra esculenta, men de kan orsaka förgiftning även efter tillagning.

Släktet Gyromitra brukade ingå i familjen Helvellaceae, men DNA-analyser visade att det faktiskt är närmare besläktat med släktet Discina. Nu ingår Gyromitra, Discina, Pseudorhizina och Hydnotrya alla i familjen Discinaceae.

Synonymer

1. Elvela mitra Schaeff., 1774

2. Helvella esculenta Pers., 1800

3. Helvella lacunosa var. major Sacc., 1889

4. Helvella mitra Schaeff., 1774

5. Helvella sinuosa Brond., 1824

6. Physomitra esculenta (Pers.) Boud., 1907

Källor:

Foto 1 - Författare: Lukas (CC BY-SA 2.0 Generisk)

Foto 2 - Författare: Lukas (CC BY-SA 2.0 Generisk)

Foto 3 - Författare: Lukas (CC BY-SA 2.0 Generisk)

Foto 4 - Författare: ChristianSW (Allmän egendom)