Craterellus lutescens

Vad du bör känna till

Craterellus lutescens finns vanligtvis i våtmarker och sticker ut på grund av sina starka färger. Till skillnad från C. tubaeformis, som har ett grått hymenium (undersidan av locket), C. lutescens har ett orange eller vitt hymenium. Hatten på C. lutescens är oregelbundet flikig och varierar i färg från brun till bistre. Både hymenium och stjälk hos C. lutescens är mer färggranna än de hos C. tubaeformis. Hymeniet kan vara nästan slätt eller lätt ådrat och ser rosa ut, medan stjälken är gul-orange.

C. lutescens är inte bara ätlig utan används också för att skapa gula färgämnen. Den kallas ibland "gulfot" och är vanligt förekommande i fuktiga barrskogar och våta områden, ofta växer den i mossa. Den tillhör familjen Hydnaceae inom ordningen Cantharellales.

C. lutescens är känd för sin utsökta smak och arom. Den kan användas i olika rätter som omeletter, såser, soppor, pannkakor och fiskberedningar. Den kan även användas i pulverform som krydda. Dess gyllengula färg och skogssmak gör den till en eftertraktad ingrediens. Svampen har en söt och behaglig smak som liknar en aprikos. Den kan också blötläggas i torrt eller sött muscatvin för att förhöja dess smak. Dessutom kan ett extrakt från C. lutescens har en hämmande effekt på trombin, ett blodkoagulerande enzym.

Andra namn: Gulfotad kantarell, tysk (Starkriechender Trompetenpfifferling), japansk (トキイロラッパタケ).

Identifiering av svampar

I korthet: Craterellus lutescens kan kännas igen på sina distinkta kännetecken. Den har ett lock som varierar från 0.79 till 2.36 tum i bredd, formad som en grund eller djup vas och kan vara brunaktig till färgen. Undersidan av hatten är pastellfärgad orangegul och kan vara lite skrynklig. Stjälken är ihålig, ljust orange och hal, med en vit bas. Fruktköttet ändrar inte färg och har en söt, aprikosliknande smak. Sporavtrycket är krämigt gult. Dessa svampar finns vanligtvis i våta barrträdsmyrar, nära barrträd, och växer ofta nära varandra på mossa eller sönderdelade mossiga stockar under sommaren och hösten. De finns i Europa, Nordamerika, Karibien, Centralamerika och västra Asien. Vid undersökning i mikroskop är sporerna släta och genomskinliga, och svampen har specifika cellförbindelser som kallas klämförbindelser.

1. Kap

   Hatten är 0.79 till 2.36 tum (2 till 6 cm) bred och har en grund till djup vasform. Den kan vara slät eller ha medfödda bruna fibriller. Färgen varierar från brun till orangebrun eller brunorange, som bleknar till solbrun.

2. Under ytan

   Hattens undersida löper längs stjälken och kan vara slät eller något skrynklig. Den har en pastellfärgad orangegul färg.

3. Stam

   Stammen är 0.79 till 2.36 tum (2 till 6 cm) lång och 4-11 mm tjock, antingen lika bred eller något avsmalnande mot basen. Den är ihålig, ljust orange och har en smörjande konsistens. Det basala mycelet vid basen av stammen är vitt.

4. Kött

   Köttet är vitaktigt i locket och orangegult i stammens cortex. Den är inte särskilt kraftig och ändrar inte färg.

5. Lukt och smak

   Det finns ingen särskiljande lukt. Smaken är söt och behaglig och liknar aprikos.

6. Avtryck av sporer

   Krämigt gulaktig.

7. Livsmiljö

   Denna svamp är en typ av mykorrhiza-organism som är vanligt förekommande i våta barrmossar, särskilt i anslutning till barrträd. Den växer tätt tillsammans, ofta i mossa eller på nedbrutna mossiga stockar, under sommar- och höstsäsongen. Den beskrevs ursprungligen i Europa, men finns också i olika delar av Nordamerika, inklusive nordöstra USA, övre Mellanvästern, Appalacherna och Mexiko, samt i Karibien, Centralamerika och västra Asien.

8. Mikroskopiska egenskaper

   Sporerna är 10-13 x 7-8 µm stora och har en subellipsoid till brett amygdaliform form. De är släta och ser hyalina (transparenta) ut i KOH, ofta med en enda stor oljedroppe. Basidierna, som ansvarar för sporproduktionen, har fyra sterigmata och mäter 50-60 x 7-9 µm. Hymeniala cystider förekommer inte. Svampens övre yta bildar ett löst trichoderm som består av cylindriska element som är 5-10 µm breda. Dessa celler har septa och väggar som är 0.5 µm tjock. I KOH ser de hyalina till brunaktiga ut, med terminalceller som har rundade spetsar. Klämförbindelser, som är viktiga för celldelning, finns hos denna svamp.

Liknande arter

1. Cantharellus tubaeformis

   uppvisar perforerade bruna lock, även om de har mindre livfulla stamfärger och har imiterade gälar på undersidan.

2. Craterellus ignicolor

   Har liknande storlek och stamfärg, men uppvisar en livfull orangegul hatt med simulerade gälar eller uttalade djupa rynkor.

3. Craterellus odoratus

   Har en djupt vasliknande form, saknar en tydligt definierad stjälk och har en övergripande färgton av orangegul.

4. Cantharellus lateritius

   Har en relativt slät undersida, men har en kraftig och kraftig kroppsbyggnad och en helt gul hudfärg (påträffas vanligen i torra ekskogar).

Synonymer och varieteter

• Helvella tubaeformis Schaeffer (1774), Fungorum qui in Bavaria et Palatinatu circa Ratisbonam, 4, p. 104, flik. 157 ('Elvela') (nom. illegit.)

• Agaricus aurora Batsch (1783), Elenchus fungorum, p. 93

• Helvella cantharelloides Bulliard (1790), Herbier de la France, 10, flik. 473, fig. 3

• Agaricus cantharelloides (Bulliard) Sowerby (1796), Färgade figurer av engelska svampar, flik. 47

• Merulius villosus Persoon (1798), Icones et descriptiones fungorum minus cognitorum, 1, p. 17, flik. 6, fig. 1

• Merulius tubiformis (Schaeffer) Persoon (1800), Commentarius fungorum Bavariae indigenorum icones pictas, p. 62

• Merulius lutescens Persoon (1801), Synopsis methodica fungorum, p. 489 (Basionyme) Sanctionnement : Fries (1821)

• Merulius cantharelloides (Bulliard) Schumacher (1803), Enumeratio plantarum in partibus Saellandiae septentrionalis et orientalis, 2, s. 368 (nom. illegit.)

• Cantharellus villosus (Persoon) Ditmar (1814), i Sturm, Deutschlands flora, Abt. III, die pilze Deutschlands, 1, p. 61, flik. 30

• Cantharellus lutescens (Persoon) Fries (1821), Systema mycologicum, 1, s. 320

• Merulius xanthopus Persoon (1825), Mycologia europaea, seu complet omnium fungorum in variis europaeae regionibus detectorum enumeratio, 2, p. 19, flik. 13, fikon. 1

• Merulius tubiformis var. ß lutescens (Persoon) Persoon (1825), Mycologia europaea, seu complet omnium fungorum in variis europaeae regionibus detectorum enumeratio, 2,

• Merulius undulatus subsp.* cervinus Persoon (1825), Mycologia europaea, seu complet omnium fungorum in variis europaeae regionibus detectorum enumeratio, 2, p. 20

• Merulius auroreus Persoon (1825), Mycologia europaea, seu complet omnium fungorum in variis europaeae regionibus detectorum enumeratio, 2, p. 19

• Cantharellus xanthopus (Persoon) Duby (1830), Botanicon gallicum seu synopsis plantarum in flora Gallica, Edn 2, 2, p. 799

• Trombetta lutescens (Persoon) Kuntze (1891), Revisio generum plantarum, 2, p. 873

• Craterellus cantharelloides var. villosus (Persoon) Quélet (1896) [1895], Compte rendu de l'Association française pour l'avancement des sciences, 24(2), p. 619

• Merulius luteolus Kuntze (1898), Revisio generum plantarum, 3, s. 494

• Cantharellus lutescens f. vitellinus P. Bouchet (1961), Bulletin de la Fédération française Société de sciences naturelles de Versailles, série 2, 24, p. 45 (nom. inval.)

• Cantharellus aurora (Batsch) Kuyper (1990), Rivista di micologia, 33(3), p. 249

Identifiering av svampar

Källa:

Alla bilder togs av Ultimate Mushroom-teamet och kan användas för dina egna syften under den internationella licensen Attribution-ShareAlike 4.0.