Cortinarius rubellus
Vad du bör veta
Cortinarius rubellus är en svampart i familjen Cortinariaceae, hemmahörande i Europa och Nordamerika. Inom släktet tillhör den en grupp som kallas Orellani, som alla är mycket giftiga - att äta dem resulterar i njursvikt, som ofta är oåterkallelig. Svampen är i allmänhet solbrun till brun överallt.
Denna svamp är sällsynt i södra England och Wales, men blir allt vanligare ju längre norrut man kommer. Den är mycket vanlig i Skandinavien och andra länder på det nordeuropeiska fastlandet.
Liknande art Cortinarius limonius, också giftig, har mer levande orange färg. Cortinarius orellanus har en mindre konisk hatt och växer nära lövträd.
Andra namn: Dödlig nässlinga.
Identifiering av svampar
Hatt
Det gulbruna till orangefärgade locket är först konvext och plattas till vid mognad men behåller en svag eller ibland uttalad umbo (vanligtvis skarpare än den umbo som ibland förekommer på locket hos Cortinarius orellanus); dess yta är torr och något fjällig.
Hattdiametern är vanligtvis 4 till 8 cm när den är fullt utbyggd, och kanten är ofta något nedrullad även hos fullt mogna exemplar.
Gälar
Gälarna, som hos unga exemplar är täckta av en cortina (en spindelvävsliknande slöja), är till en början blekt gulaktiga och blir rostbruna när sporerna mognar.
Stam
Ofta något böjd snarare än rak, stammen är vanligtvis något blekare än hatten och har vanligtvis kvar fibrer från cortina, melerade med rött; den är fibrös och smalnar av något mot basen. Stjälkarna är vanligtvis 7 till 15 mm i diameter och 5 till 10 cm höga och har vanligtvis ett distinkt gulaktigt ormkindsliknande mönster.
Giftighet
Faran med Cortinarius rubellus uppmärksammades först 1972 i Finland, där fyra fall av förgiftning hade inträffat, varav två resulterade i permanent njursvikt. 1979 förgiftades tre personer som semestrade i norra Skottland efter att ha misstagit den för kantarell.
Två av de tre behövde njurtransplantation. Tjugotvå personer förgiftades mellan 1979 och 1993 i Sverige, varav nio behövde njurtransplantation till följd av terminal njursvikt (ESRF). Bland de ätliga arter som de förväxlade svampen med fanns Craterellus tubaeformis- och Hygrophorus-arter samt kantareller.
Craterellus tubaeformis kan särskiljas genom sitt trattformade lock och åsar på lockets undersida i stället för gälar. 1996 åt en person i Österrike den när han letade efter magiska svampar.
Nicholas Evans, författare till boken The Horse Whisperer, hans fru Charlotte Gordon Cumming och två andra släktingar förgiftades av misstag i september 2008 efter att ha ätit dödliga webbkapslar som de samlat på sig under semestern. Evans hade antagit att det rörde sig om steklar men förbisett att svamparna hade gälar i stället för porer.
Alla fyra offren informerades om att de skulle behöva njurtransplantationer i framtiden. Flera år senare fick Evans en njure donerad av sin dotter Lauren. De andra tre fick till slut transplantationer efter en tids sökande efter donatorer, trots att Charlotte bara hade ätit tre munfullar svamp; de bidrog till att starta välgörenhetsorganisationen Give a Kidney.
Taxonomi och etymologi
Cortinarius rubellus beskrevs och namngavs av Mordecai Cooke 1887.
Synonymer till Cortinarius rubellus inkluderar Cortinarius speciosissimus Kühner & Romagn, och Cortinarius orellanoides Rob. Henry.
Det generiska namnet Cortinarius är en referens till den partiella slöja eller cortina (som betyder en gardin) som täcker gälarna när hättorna är omogna. I släktet Cortinarius producerar de flesta arter partiella slöjor i form av ett fint nät av radiella fibrer som förbinder stammen med kanten på hatten snarare än ett fast membran.
Källor:
Foto 1 - Författare: Andreas Kunze (CC BY-SA 3.0 Utan stöd)
Foto 2 - Författare: Andreas Kunze (CC BY-SA 3.0 Ej rapporterad)
Foto 3 - Författare: Danny Steven S. (CC BY 3).0 Utan stöd)
Foto 4 - Författare: Andreas Kunze (CC BY-SA 3.0 Utan stöd)
Foto 5 - Författaren: James Lindsey (CC BY-SA 2.5 Generisk)
