Leccinum aurantiacum

Vad du bör veta

Leccinum aurantiacum är en typ av svamp som finns i skogar i Eurasien och Nordamerika. Den har en stor, distinkt röd hatt och är också känd som den rödhuvade scaberstjälken i Nordamerika. Den växer tillsammans med olika trädarter, inklusive ekar, björkar och bokar. Liksom många andra svampar har Leccinum aurantiacum potentiella hälsofördelar. Den är en bra källa till vitaminerna B och D samt mineraler som selen och kalium.

Leccinum-släktet har unika egenskaper som en smal stam med tjocka fjäll, en hymenofor som består av tunna, långa rör med små porer, och vitt eller gulaktigt kött som fläckar när det skärs. Alla Leccinum-svampar är mykorrhizasvampar och ätliga. Människor äter gärna denna art och kan tillaga den på samma sätt som andra ätliga boletes, men dess kött blir mycket mörkt när det tillagas. Liksom andra svampar i familjen Boletaceae är den dock benägen att angripas av larver.

Andra namn: Rödhättad skörbjuggsvamp, orange ekskål, tyska (Espenrotkappe), nederländska (Rosse populierboleet).

Identifiering av svamp

1. Kapsyl

   Hatten på Leccinum aurantiacum börjar som en boll eller djup kupolform, täckt av en fin päls, blir sedan platt med en fjällig yta, som varierar i färg från tegelröd till mörkbrun. Den kan vara 1.57 till 8.4 till 22 cm (66 tum) bred och har triangulära flikar runt kanten.

2. Rör och porer

   Rören är runda, först vita och sedan ljusbruna, och avslutas med små, kantiga porer som får rosa-grå och sedan mörkgrå blåmärken.

3. Stjälk

   Stjälken är vit eller buff och 1.97 till 9.84 tum (5 till 25 cm) hög, med en diameter på 0.59 till 1.97 tum (1.5 till 5 cm), täckt av rödbruna ulliga fjäll som blir mörkare med åldern.

4. Kött

   Köttet är vitt när det är nyskuret, men kan bli något blått och mörkna mot basen när det hanteras eller skärs.

5. Sporer

   Smal ellipsoid till fusiform, 12.5-18.5 x 3.5-6µm.

6. Sporavtryck

   Olivbrun till ockrabrun.

7. Livsmiljö

   Den växer på sommaren och hösten spridd till samlad i jord under tallar i en skog som till stor del består av tallar och aspar.

8. Kemisk reaktion

   Smutsigt rosaröd med formalin, senare brunviolett. Med järnsulfat blir traman grågrönaktig och lite mer grönaktig i tidigare ofärgade områden.

Liknande art

1. Leccinum versipelle

   Har dock en ljusare hatt med mer gula nyanser och stjälkens ojämnheter är mörka från början.

2. Leccinum vulpinum

   Förekommer runt tallar och granar. Inte alla författare erkänner dessa som distinkta arter.

3. Leccinum rufum

   Har en mindre röd yta på hatten och vita fjäll på stjälken.

4. Leccinum albostipitatum

   Växer med asp och har vita fjäll på stammen.

5. Leccinum insigne

   Den finns i Nordamerika och växer i asp- eller björkbestånd.

Taxonomi och etymologi

Orange ekbål beskrevs först av den franske naturforskaren Jean Baptiste Francois (Pierre) Bulliard 1781, och fick det vetenskapliga namnet Boletus aurantiacus. Det nu vedertagna vetenskapliga namnet, Leccinum aurantiacum, publicerades 1821 av den brittiska mykologen Samuel Frederick Gray (1766-1828).

Det generiska namnet, Leccinum, kommer från ett gammalt italienskt ord som betyder svamp, medan det specifika epitetet, aurantiacum, hänvisar till den orange färgen på hatten.

Synonymer och varieteter

• Boletus rufus Schaeffer (1774), Fungorum qui in Bavaria et Palatinatu circa Ratisbonam, 4, p. 75, tab. 103

• Boletus aurantiacus Bulliard (1784), Herbier de la France, 5, flik. 236 & flik. 489, fig. 2 (Basionyme) Sanctionnement : Fries (1821)

• Boletus leucopodius Persoon (1800) [1799], Observationes mycologicae seu descriptiones tam novorum quam notabilium fungorum, 2, p. 11

• Boletus aurantius Persoon (1801), Synopsis methodica fungorum, p. 504

• Boletus aurantius var. ß leucopodius (Persoon) Persoon (1801), Synopsis methodica fungorum, p. 504

• Boletus aurantius var. γ rufus Persoon (1801), Synopsis methodica fungorum, s. 505

• Suillus aurantiacus var. γ rufus (Persoon) Poiret (1806), i Lamarck, Encyclopédie méthodique, Botanique, 7, s. 497

• Suillus aurantiacus var. ß leucopodius (Persoon) Poiret (1806), i Lamarck, Encyclopédie méthodique, Botanique, 7, p. 497

• Suillus aurantiacus (Bulliard) Poiret (1806), i Lamarck, Encyclopédie méthodique, Botanique, 7, s. 497

• Tubiporus julii-mensis Paulet (1808) [1793], Traité des champignons, 2, p. 369, tab. 169, fig. 1-2

• Leccinum aurantiacum var. leucopodium (Persoon) Gray (1821), Ett naturligt arrangemang av brittiska växter, 1, p. 646

• Leccinum aurantiacum var. rufum (Persoon) Gray (1821), Ett naturligt arrangemang av brittiska växter, 1, p. 646

• Boletus aurantiacus var. rufus (Persoon) Mérat (1821), Nouvelle flore des environs de Paris, Edn 2, 1, s. 46

• Boletus scaber var. aurantiacus (Bulliard) Pollini (1824), Flora veronensis quam in prodomum florae italiae septentrionalis, 3, p. 603

• Boletus scaber var. rufus (Persoon) Pollini (1824), Flora veronensis quam in prodomum florae italiae septentrionalis, 3, p. 604

• Boletus viscidus var. ß aurantiacus (Bulliard) Duby (1830), Botanicon gallicum seu synopsis plantarum in flora Gallica, Edn 2, 2, p. 784

• Boletus aurantius scaber Secretan (1833), Mycographie Suisse, 3, p. 9 (nom. Inval.)

• Boletus rufus scaber Secretan (1833), Mycographie Suisse, 3, p. 10 (nom. inval.)

• Gyroporus rufus (Persoon) Quélet (1886), Enchiridion fungorum in Europa media et praesertim in Gallia vigentium, p. 161

• Boletopsis rufa (Persoon) Hennings (1898), i Engler & Prantl, Die natürlichen pflanzenfamilien, 1(1**), s. 194

• Solenia rufa (Persoon) Kuntze (1898), Revisio generum plantarum, 3, p. 522

• Tubiporus rufus (Schaeffer) Ricken (1918), Vademecum für pilzfreunde, Edn 1, p. 204

• Krombholzia rufa (Persoon) E.-J. Gilbert (1931), Les livres du mycologue, tome 3. Bolets, p. 183

• Krombholzia aurantiaca (Bulliard) E.-J. Gilbert (1931), Les livres du mycologue, tome 3. Les Bolets, p. 118

• Krombholzia aurantiaca subsp.* rufa (Persoon) Maire (1933), Treballs del Museu nacional de ciències naturals de Barcelona, sèrie botànica, 15(2), p. 42

• Krombholziella aurantiaca (Bulliard) Maire (1937), Publicaciones del Instituto botánico, Barcelona, 3(4), p. 46

• Krombholziella aurantiaca subsp.* rufa (Persoon) Maire (1937), Publicaciones del Instituto botánico, Barcelona, 3(4), s. 46

• Trachypus aurantiacus (Bulliard) Romagnesi (1939), Revue de mycologie, Paris, 4(2), s. 141

• Boletus versipellis var. aurantiacus (Bulliard) Vassilkov (1948), Edibles and poisonous fungi of central parts of the European Districts of the URSS, p.

• Leccinum rufum (Persoon) Kreisel (1984), Boletus, SchrReihe, 1, p. 30

• Krombholziella rufa (Persoon) Alessio (1985), Fungi europaei, 2, Boletus, p. 474, pl. 80

• Leccinum leucopodium (Persoon) Dörfelt & G. Berg (1990), Feddes repertorium, specierum novarum regni vegetabilis, 101(9-10), p. 567

• Leccinum quercinum (Pilat) E.E. & Watling s. aukt

Källor:

Foto 1 - Författare: Maksim Shanin (CC BY-SA 4.0 Internationell)

Foto 2 - Författare: Björn S. (CC BY-SA 2.0 Generisk)

Foto 3 - Upphovsman: Björn S. (CC BY-SA 2.0 Generisk)

Foto 4 - Författare: Lycaon (CC BY-SA 4.0 Internationell)