Leccinum variicolor

Vad du bör veta

Leccinum variicolor är en ätlig svamp med en mörkbrun-svart, ofta fläckig hatt. Vita stjälkar med rosa fläckar högt upp och blågröna fläckar lågt ner, ofta svagt & långsamt. Salt & pepparstjälk. Vita eller buffliga porer blir långsamt bruna.

Salt & pepparstjälk. Fast vitt kött färgas ofta något rosa på toppen och grönt vid basen, särskilt i locket och övre delen av stjälken. Stjälken smalnar vanligtvis av mot porerna. Ingen märkbar lukt. Gillar björk och asp i fuktiga, sura skogar. Det finns en sällsynt form med blekt lock.

Andra namn: Fläckig boletia.

Identifiering av svampar

1. Hatt

   Olika nyanser av grått eller mörkt gråbrunt (en sällsynt benvit form förekommer också) vanligtvis (men inte alltid) brokigt/fläckigt med ett radiellt mönster av ljusare fläckar eller ränder, den brett konvexa hatten hos Leccinum variicolor är fint tomentös (ullig eller mycket fint fjällig) när den är ung men kan bli mycket slätare när den åldras. Hatten är mellan 5 och 15 cm i diameter när den är fullt utvecklad.

   Hattköttet är vitt och blir ofta något rosa under hättans kutikula när den bryts eller skärs.

2. Rör och porer

   De små, runda rören är brett adnexade (men inte adnate) till stammen; de är 0.7 till 1.8 cm långa, mycket ljusgrå till gräddvita och avslutas med porer ca. 0.5 mm i diameter som är likadant färgade, ofta med gulbruna fläckar.

   Vid blåmärken blir porerna gradvis brunaktiga.

3. Stjälk

   Vit eller bufféfärgad och 7 till 15 cm hög, stjälkarna hos Leccinum variicolor är 2 till 3 cm i diameter och avsmalnande mot toppen. Omogna exemplar har tunnformade stjälkar; vid mognad är de flesta stjälkar mer regelbundna i diameter men avsmalnande något mot toppen. Stjälkens kött är vitt men blir ibland rosa i den övre delen när det skärs av eller bryts, medan det nära stjälkens bas blir grönblått.

   Mörkbruna eller svarta sårskorpor (ulliga fjäll som sticker ut från ytans bleka bakgrund) täcker hela stammen.

4. Sporer

   Fusiform, tunnväggig,14-19 x 5-6.5µm, inamyloid.

5. Avtryck av sporer

   Ockrafärgat bufflig.

6. Lukt och smak

   Den svaga lukten och smaken är behaglig men inte särskilt utmärkande.

7. Kemiska tester

   NH4OH (ammoniak): Ingen reaktion på lock eller kött.

   KOH: Ingen reaktion på locket. Gjorde en liten inbuktning på stjälk och lock utan någon färgreaktion.

   FeSO4 (järnsalter): Ingen reaktion på locket. Stjälk och fruktkött blir grönaktigt.

Liknande arter

1. Leccinum versipelle

   Har en mycket mer orange hatt; den får blågröna blåmärken i stjälkbasen.

2. Leccinum scabrum

   Mycket varierande lockfärg, men vanligtvis ljusare brun än den fläckiga boleten; dess stamkött blir inte blått eller blågrönt när det skärs eller bryts.

Taxonomi och etymologi

Den fläckiga boleten beskrevs 1969 av den brittiske mykologen Roy Watling, som vid den tiden arbetade i Edinburgh, Skottland.

Synonymer till Leccinum variicolor inkluderar Krombholziella variicolor (Watling) Šutara, Boletus variicolor (Watling) Hlavácek, Leccinum variicolor f. atrostellatum Lannoy & Estadès, Leccinum variicolor f. sphagnorum Lannoy & Estadès, och Leccinum variicolor var. bertauxii Lannoy & Estadès.

Leccinum, det generiska namnet, kommer från ett gammalt italienskt ord som betyder svamp. Det specifika epitetet variicolor är en referens till den mycket varierande färgen på locket hos denna art.

Källor: Nina Filippova

Foto 1 - Författare: Tim Strater från Rotterdam, Nederland (CC BY-SA 2.0 Generisk)

Foto 2 - Författare: Tatiana (CC BY 4.0 International)

Foto 3 - Upphovsman: Nina Filippova (CC BY 4).0 Internationell)

Foto 4 - Författare: Dmitrij Bochkov (CC BY 4.0 International)

Foto 5 - Författare: Jerzy Opioła (CC BY-SA 4.0 Internationell)