Leccinum duriusculum
Vad du bör veta
Leccinum duriusculum är en rötsvamp i släktet Leccinum. Hatten på Leccinum duriusculum är ofta färgad brun, grå och röd. Färgen på köttet är ofta grå, rosa, vit och gul. Gälarna på Leccinum duriusculum är regelbundet färgade i grått, grönt, vitt och gult. Stjälken är ofta svart, brun, grå, grön och vit. Vid klippning skiftar färgen på Leccinum duriusculum till blått, grått, grönt, rött och gult. Spordammet är ofta färgat brunt och gult.
Kallades ursprungligen Boletus duriusculus av den ungersk-kroatiske mykologen Stephan Schulzer von Müggenburg 1874, men överfördes till Leccinum av Rolf Singer 1947.
Identifiering av svamp
Hatt
4 till 15 cm, konvex, slutligen (men sällan) med en nästan platt mitt. Ofta sticker huden ut något ovanför rören. Hattens färg är varierande - oftast blekgrå till alltför mörkgrå eller rödbrun. Ytan är torr, fint sammetslen, ibland mycket fint fjällig, den blir slät med åldern och spricker ibland.
Rör
Fri eller nästan fri från stubben. Upp till 2.5 cm lång. Först krämig, sedan gråbeige. Porerna är runda, små (ca 0.3-0.4 mm i diameter), beige, och ändrar färg till ljusbrun när de skadas.
Stjälk
8-15 cm x 1.5-3 cm, fast, rak, något avsmalnande under locket, cylindrisk till något klubbformad vid basen. Färgen är nästan vit upptill, vitaktig till beige - nedtill. Stubben är helt täckt av fina gråaktiga till nästan svarta fjäll, större till basen, ofta ordnade i rader, som på toppen av stubben ibland bildar en nätstruktur.
Kött
Tjock och tät. I hatten och den övre delen av stubben är vit, rodnar när den skadas, efter ett tag ändras den till mörkt grålila eller nästan svart. Vid basen av stubben är färgen ofta gulgröna nyanser och när den skärs på platser ändras till blågrön. Lukten är inte urskiljbar. Smaken är opersonlig till måttlig.
Sporer
Spindelformad med konisk spets. Med måtten 14-16 x 4.5-6 μm. Färgen på det omtvistade avtrycket är tobaksbrun.
Livsmiljö
Bildar mykorrhiza med olika arter och hybrider av släktet Populus (poppel), i synnerhet med vitpoppel (P. alba) och asp (P. tremula). Föredrar kalkhaltiga lerjordar, men finns även på sand eller lera. Den förekommer från sommar till sen höst. Den är inte vanlig.
Leccinum duriusculum Etymologi
Leccinum duriusculum (Kön: Neutrum) beskrevs vetenskapligt av R. Singer och effektivt publicerad 1947. Namnet Leccinum duriusculum är av typen kombination. Leccinum duriusculum har status som legitim.
Den vetenskapliga klassificeringen av Leccinum duriusculum är Fungi, Dikarya, Basidiomycota, Agaricomycotina, Agaricomycetes, Agaricomycetidae, Boletales, Boletaceae, Leccinum. För ytterligare information, se R. Singer (1947, p. 122).
Synonymer
Boletus duriusculus Schulzer (1874)
Gyroporus rufus var. duruisculus (Schulzer ex Kalchbr.) Quél. (1886)
Suillus duriusculus (Schulzer ex Kalchbr.) O.Kuntze (1898)
Krombholzia duriuscula (Schulzer ex Kalchbr.) E.-J.Gilbert (1931)
Krombholzia aurantiaca subsp. duriuscula (Schulzer) Maire (1933)
Leccinum aurantiacum subsp. duriusculum (Schulzer ex Kalchbr.) Hlaváček (1958)
Boletus populinus (Schulzer) Smotl. (1989)
Källor:
Foto 1 - Författare: Gerhard Koller (CC BY-SA 3.0)
Bild 2 - Författare: Pumber (CC BY-SA 3.0)
Foto 3 - Författare: Gerhard Koller (CC BY-SA 3).0)
