Disciotis venosa
Vad du bör veta
Disciotis venosa är en svampart i familjen Morchellaceae. Frukten kommer i april och maj och är ofta svår att hitta på grund av sin oansenliga bruna färg. Finns i Nordamerika och Europa och verkar föredra stränder och sluttningar och skyddade platser. Även om D. venosa anses vara ätlig, den kan likna flera andra arter av bruna skålsvampar av okänd ätlighet.
Denna skålsvamp är en nära släkting till morellerna - men du behöver ett mikroskop för att upptäcka varför. Vid mognad är det rynkiga och ådriga centrumet hos Disciotis venosa ofta ganska distinkt, men olika arter av Peziza och Gyromitra (nämligen de koppliknande arter som tidigare placerades i Discina) kan vara döda ringar för blotta ögat.
De flesta andra bruna skålsvampar är mycket släta på insidan, men Disciotis venosa har upphöjda venliknande åsar, som namnet antyder. Dessa vener kan öka ytan för att bära asci med sina ascosporer, men inte mycket.
Andra namn: Blekkopp, ådrig koppsvamp, koppmorell, ådrig kopp.
Identifiering av svampar
Ekologi
Förmodligen saprobisk, men eftersom den är nära släkt med morellerna, möjligen åtminstone fakultativt mykorrhizal; finns främst under lövträd, i bok-apel- och ek-hickoryskogar i östra Nordamerika, och i strandskogar i väster; växer ensam, spridd eller i flock; vår (vanligtvis under morellsäsongen); allmänt utbredd i Nordamerika.
Fruktkropp
4-21 cm i diameter; formad mer eller mindre som en kopp när den är ung, ofta med en inrullad kant; med åldern tillplattad och oregelbundet tefatsformad; övre ytan gulbrun till brun eller rödbrun, kal; slät till en början men blir snart rynkig eller ådrad, särskilt över mitten; Undersidan vitaktig till blekt solbrun, ofta prickig med små bruna fjäll, grov eller fint hårig; sammanklämd i mitten till en mycket kort pseudostam som är begravd i marken; köttet sprött och blekt brunaktigt.
Mikroskopiska kännetecken
Sporer 22-25+ x 12-15 µ; släta; elliptiska; utan oljedroppar; innehållet homogent. Asci 8-spåriga; inte blåaktiga i Melzers reagens eller IKI. Parafyserna är delade; spetsarna är klavformade till subkapitatformade; till ca 10 µ breda; med brunaktigt innehåll.
Liknande arter
Arter som kan likna Disciotis venosa inkluderar den "tjocka koppen", arter Discina perlata (också ätlig), samt flera arter av Peziza. Peziza-arter har i allmänhet tunnare kött än D. venosa, och får en mörkblå färg om en droppe jodlösning placeras på den. Dessutom färgas spetsen på asci hos Peziza-arter blå med jod, en egenskap som kan observeras med ett ljusmikroskop. En annan likartad art, Discina ancilis, har en inre skålyta som är veckad, rynkig eller ibland slät, snarare än ådrad. Den yttre kupytan har små tofsar av hår arrangerade i klumpar.
Taxonomi och etymologi
Blekskivling beskrevs vetenskapligt 1801 av Christiaan Hendrik Persoon, som gav den det vetenskapliga namnet Peziza venosa. År 1893 överförde den store svenske mykologen Elias Magnus Fries denna art till släktet Disciotis och fastställde dess nu accepterade vetenskapliga namn Disciotis venosa.
Synonymer
Peziza venosa Pers. (1801)
Discina venosa (Pers.) Fr. (1822)
Discina venosa var. rabenhorstii Sacc. (1889)
Disciotis venosa f. radicans Perco (1994)
Det generiska namnet Disciotis återspeglar den skivliknande formen hos mogna exemplar av dessa praktiskt taget stamlösa svampar, medan det specifika epitetet venosa kommer från latin och hänvisar till den venliknande rynkiga centrala regionen hos mogna fruktkroppar.
Källor:
Foto 1 - Författare: bjoerns (CC BY-SA 4.0 Internationell)
Foto 2 - Författare: bjoerns (CC BY-SA 4.0 Internationell)
Foto 3 - Författare: bjoerns (CC BY-SA 4.0 Internationell)
Foto 4 - Författaren: Fluff Berger (CC BY-SA 4.0 Internationell)
