Sarcodon imbricatus
Vad du bör veta
Sarcodon imbricatus är en art av tandsvampar i ordningen Thelephorales. Svampen har en stor, brunaktig hatt med stora bruna fjäll och kan bli 30 cm (12 in) i diameter. På undersidan har den gråaktiga, spröda tänder istället för gälar, och köttet är vitt. Det är förknippat med gran (Picea), dyker upp på hösten. Den sträcker sig över hela Nordamerika och Europa, även om samlingar från de brittiska öarna nu tilldelas den liknande arten Sarcodon squamosus.
Gamla svampar av Sarcodon imbricatus och besläktade arter innehåller blågröna pigment som används för att färga ull i Norge.
Andra namn: Igelkott, fjällig igelkott.
Identifiering av svamp
Ekologi
Mykorrhizabildande med barrträd och, enligt uppgift, lövträd; växer ensam eller i grupper; allmänt spridd i Nordamerika.
Hätta
5-30 cm bred; konvex till brett konvex med en central fördjupning (fördjupningen är ibland perforerad vid ålder); torr; iögonfallande täckt med grova, upphöjda, mörkbruna till svartaktiga fjäll; blek till mörkbrun under fjällen; kanten inrullad.
Under ytan
Löpande längs stjälken; täckt med taggar eller "tänder" som är .5-1.5 cm lång; ljusbrun till en början, blir mörkare med åldern.
Stam
4-10 cm långa; 1.5-3.5 cm tjock; torr; tämligen slät, utom där den genomkorsas av aborterade taggar; blek eller brunaktig; blir ihålig; bas med vitt mycel.
Kött
Vitaktig till blekt brunaktig; mjuk.
Lukt och smak
Smak mild eller bitter; lukt inte särskiljande.
Kemiska reaktioner
Köttet svagt olivfärgat eller negativt med KOH.
Sporavtryck
Brun.
Mikroskopiska kännetecken
Sporer 5-8.5 x 5-7.5 µ; oregelbundet klotrund; nodulös. Klämanslutningar finns.
Liknande arter
-
Har en liknande lurvig hatt.
Sarcodon amarascens
Den bittra och oätliga kan särskiljas genom sin blåsvarta stjälk.
Sarcodon imbricatus
Kännetecknas av en grov, mörkt fjällad hatt och brun-tandad fertil yta.
Sarcodon scabrosum
Liknar men är mindre fjällig, mycket bitter och dess kontext blir blågrön i KOH.
Taxonomi
Den svenske botanisten Olof Celsius rapporterade 1732 att Sarcodon imbricatus förekom i närheten av Uppsala, och Carl von Linné skrev om den i sitt verk Flora lapponica från 1737. Den var en av de arter som Linné först beskrev, som Hydnum imbricatum, i den andra volymen av hans Species Plantarum 1753. Det specifika epitetet är det latinska imbricatus som betyder "kaklat" eller "med överlappande plattor". Den placerades sedan i släktet Sarcodon av den finske mykologen Petter Adolf Karsten 1881.
Under många år beskrevs Sarcodon imbricatus som associerad med både gran och tall, även om de senare formerna var mindre och ansågs vara mer välsmakande av svampjägare i Norge. Svampen har dessutom använts som pigmentkälla och samlare noterade att färska exemplar som samlats in under tall gav pigment, men bara gamla exemplar som samlats in under gran. Molekylär analys av DNA visade att de två formerna var genetiskt skilda från varandra och att populationerna av det som hade beskrivits som S. imbricatus tilldelades nu Sarcodon squamosus, som omfattar samlingar på de brittiska öarna och i Nederländerna.
Källor:
Foto 1 - Författare: Chase G. Mayers (CC BY 4.0 Internationell)
Foto 2 - Författare: Holger Krisp (CC BY 3.0 Utan stöd)
Foto 3 - Författare: Jerzy Opioła (CC BY-SA 3).0 Ej rapporterad)
Foto 4 - Författare: Andreas Kunze (CC BY-SA 3.0 Unported)
