Amanita rubescens

Vad du bör veta

Amanita rubescens har en hatt med en kutikula som i allmänhet är vinröd, vinröd eller ljusrosa, med färgade fjäll av rödgrått eller vinrött. Gälarna är vita, ibland med vinröda gropar vid hög ålder. Stammen är tjock, cylindrisk eller något avsmalnande mot toppen, vit till färgen med en tendens till vinös, ofta fint punkterad med vinös, och har en fallande slöjring. Basen på stammen är täckt av en mycket spröd fjällande volva som omger en distinkt glödlampa. Köttet blir också rosa när det utsätts för luft.

Arten är mycket varierande i färg, som kan variera från mycket blek och nästan vitaktig till ganska mörk beroende på fuktighetsförhållanden och fruktens ålder. Denna färgpolymorfism kan leda till förväxling med andra farliga Amanita-arter.

Den är vitt spridd och vanlig i östra Nordamerika. Den växer från juni till november i löv-, barr- och blandskogar, både ensamma och i grupper.

Man tror att denna svamp är säker att äta när den är tillagad och har en god smak. För att bekräfta att den inte är förväxlad med en giftig svamp, bryt av locket och kontrollera om köttet blir vinrött. Om den gör det är den säker att konsumera. Denna svamp kan också särskiljas från giftiga svampar genom sina vårtor och ring på stammen. Giftiga svampar har en slät ring och vit stjälk, medan denna svamp har en räfflad ring och en röd stjälk.

År 1797 beskrev Christiaan Hendrik Persoon denna art. Det specifika epitetet rubescens betyder rodnande vilket syftar på färgförändringen från vit till rosaröd när den skärs eller skadas.

Andra namn: Blushing, eurasisk blushing, Perlpilz (tyska), Parelamaniet (Nederländerna), Muchomůrka Růžovka (Tjeckien), Cuc eller Cuci eller Plopenchi eller Borșgombă (Rumänien).

Identifiering av svamp

1. Kapsyl

   4-20 cm; konvex, blir brett konvex eller platt; torr eller något klibbig; prydd med talrika filtiga vårtor som är ljusgula och tätt packade till en början, men snart sprider sig och bleknar, blir rosaaktiga, gråaktiga eller matt solbruna; ytan matt mässingsgul till matt brun när den är ung, blir fläckig med röda nyanser och blir så småningom rödbrun till solbrun eller brun; marginalen är vanligtvis inte linjerad.

2. Gälar

   Fri från stjälken eller smalt fäst vid den; vit, ibland missfärgad rödaktig; tät eller trängd; korta gälar talrika.

3. Stjälk

   5-18 cm långa; 1-3 cm tjocka; mer eller mindre lika, eller ibland något förstorade mot basen; basen otydlig till bulbformig; i allmänhet utan rester av universalhinnan; utan kant; vita till en början, blir färgade rosa till smutsröda; kala eller fint håriga; med en bräcklig, ihållande ring.

4. Kött

   Genomgående vit, missfärgas långsamt blekt rosa-röd, särskilt runt maskhål.

5. Lukt och smak

   Lukten är sött fungoid. Smaken är svag och blir sedan något syrlig.

6. Sporer

   Vit.

7. Sporerna

   vit.

8. Säsong

   Juni till november.

9. Livsmiljö

   Mykorrhizabildande, främst med ekar, men versioner finns även under tallar och andra barrträd; växer ensam, utspridd eller i grupper; allmänt spridd.

10. Mikroskopiska egenskaper

    Sporer 6-10.5 x 4-7µm; släta; ellipsoida; amyloida. Basidier 4-spåriga; utan klämmor. Pileipellis en cutis eller ixocutis av hyfer 2-7 µm breda. Lamellär trama bilateral; subhymenium cellulärt.

Liknande arter

1. Amanita excelsa

   Mycket lika i täckfärg. Köttet ändrar inte färg när det skärs.

2. Amanita caesarea

   Hatten är lysande orange med en strimmig kant. Stjälken är gul.

3. Amanita muscaria

   Vissa varianter har orangebruna lock medan andra är silverfärgade. Slöjfragmenten är rent vita.

4. Amanita pantherina

   Hatten har en brun färg. Köttet blir inte rosa när det skärs.

Synonymer och varieteter

• Amanita verrucosa Lam., 1783

• Agaricus adnatus Schumacher (1803), Enumeratio plantarum in partibus Saellandiae septentrionalis et orientalis, 2, p. 260

• Agaricus circinatus (Persoon) Schumacher (1803), Enumeratio plantarum in partibus Saellandiae septentrionalis et orientalis, 2, p. 251

• Agaricus crassipes O.F. Müller (1780), Flora danica, 14, s. 7, flik. 831, fig. 2

• Agaricus magnificus Fr. 1857

• Agaricus margaritiferus Batsch (1783), Elenchus fungorum, p. 57

• Agaricus muscarius var. ß rubens (Scopoli) F.H. Wiggers (1780), Primitiae flora holsaticae, p. 98

• Agaricus myodes Schaeffer (1774), Fungorum qui in Bavaria et Palatinatu circa Ratisbonam, 4, p. 69, flik. 261

• Agaricus pustulatus Schaeffer (1774), Fungorum qui in Bavaria et Palatinatu circa Ratisbonam, 4, p. 39, flik. 91

• Agaricus rubens Scopoli (1772), Flora carniolica, Edn 2, 2, p. 416

• Agaricus rubescens (Persoon) J. Otto (1816), Versuch einer auf ... Anordnung und Beschreibung der Agaricorum, s. 39

• Agaricus rubescens var. ß circinatus (Persoon) Weinmann (1836), Hymeno et Gastero-mycetes hucusque in imperio Rossico observatos recensuit, p. 7

• Agaricus verrucosus Bulliard (1786), Herbier de la France, 7, tab. 316

• Amanita annulosulphurea (Gillet) Seyot 1930

• Amanita circinata (Persoon) Gray (1821), Ett naturligt arrangemang av brittiska växter, 1, p. 600

• Amanita incarnata ss. Gillet (1874), Les hyménomycètes, ou description de tous les champignons (fungi) qui croissent en France, p. 45

• Amanita magnifica (Fr.) Gillet 1874

• Amanita marci Dupain (1928), Bulletin de la Société mycologique de France, 44(1), s. 113 (nom. inval.)

• Amanita pseudorubescens Herrfurth (1936), Schweizerische Zeitschrift für Pilzkunde, 14(6), p. 77, tab. 1

• Amanita pustulata (Schaeffer) J. Schröter (1889), i Cohn, Kryptogamen-flora von Schlesien, 3(1), s. 678

• Amanita radicata Voglino, 1894

• Amanita rubens (Scopoli) Quélet (1886), Enchiridion fungorum in Europa media et praesertim in Gallia vigentium, p. 4

• Amanita rubenscens var. circinata (Persoon) Saccardo (1915), Flora italica cryptogama. Pars 1: Svampar. Hymeniales, 1(14), p. 45

• Amanita rubescens f. annulorosea A.G. Parrot (1960), Amanites du Sud-Ouest de la France, p. 91

• Amanita rubescens f. exannulata A.G. Parrot (1960), Amanites du Sud-Ouest de la France, p. 90

• Amanita rubescens Persoon (1797), Tentamen dispositionis methodicae fungorum, p. 67 (basionyme) Sanctionnement : Fries (1821)

• Amanita rubescens var. alba Coker 1917

• Amanita rubescens var. alutacea Gillet 1874

• Amanita rubescens var. annulosulphurea Gillet 1874

• Amanita rubescens var. circinnata Pers. 1801

• Amanita rubescens var. communis Alb. & Schwein. 1805

• Amanita rubescens var. congolensis Beeli 1935

• Amanita rubescens var. elegantissima Naveau 1923

• Amanita rubescens var. genuina Gillet 1874

• Amanita rubescens var. gracilis Gillot & Lucand (1889), Société d'histoire naturelle d'Autun, Bulletin, 2, p. 147

• Amanita rubescens var. incarnata Gillet 1874

• Amanita rubescens var. magnifica (Fr.) Rea 1922

• Amanita rubescens var. ß circinata Persoon (1801), Synopsis methodica fungorum, p. 255

• Amanita rubescens var. sulphureoannulata Gillet

• Amanita rubescens var. verrucosa (Bulliard) Gillet (1874), Les hyménomycètes, ou description de tous les champignons (fungi) qui croissent en France, p. 45

• Amplariella rubescens (Persoon) E.-J. Gilbert (1940), Iconographia mycologica, 27, supplément 1(1), p. 78

• Hypophyllum vinosum Paulet (1808) [1793], Traité des champignons, 2, s. 357, flik. 161, fikon. 1-4

• Limacium rubescens (Pers.) J. Schröt., 1889

• Venenarius rubens (Scopoli) Murrill (1913), Mycologia, 5(2), s. 75

Amanita rubescens Video

Källor:

Foto 1 - Författare: Andreas Kunze (CC BY-SA 3.0 Ej porträtterad)

Foto 2 - Författare: Grzegorz "Spike" Rendchen (CC BY-SA 3.0 Oporträtterad)

Foto 3 - Upphovsman: Grzegorz "Spike" Rendchen (CC BY-SA 3.0 Ej angiven)

Bild 4 - Upphovsman: Fluff Berger (CC BY-SA 4.0 International)

Foto 5 - Författare: Michel Langeveld (CC BY-SA 4.0 Internationell)