Amanita echinocephala

Vad du bör veta

Amanita echinocephala är en speciell svampart som kännetecknas av sin stora storlek, vita eller elfenbensfärgade utseende och taggiga eller vårtliknande hatt. Den trivs i kalkhaltiga jordar med bokträd, särskilt i södra England, där den ofta kommer fram tidigare än andra stora svampar. Denna art förekommer vanligen ensam eller i små grupper och är känd som "ensam amanita" eller "europeisk ensam lepidella." Den uppvisar en imponerande tolerans mot torka.

Denna svamp är spridd över Storbritannien, Europa, Västasien och Nordafrika och förekommer främst under sommaren och tidiga höstmånader. Den föredrar väldränerade, torra, kalkhaltiga jordar, ofta i närheten av lövträd och barrträd. Dess motståndskraft mot torka tyder på att dess nordliga utbredningsområde kan sträcka sig till södra England. I vissa regioner samexisterar den med lind (Tilia) och ibland med A. strobiliformis.

Även om vissa anser att Amanita echinocephala är ätlig, rekommenderas försiktighet på grund av risken för förväxling med giftiga Amanita-arter. Denna sällsynta och skyddade svamp är listad på Storbritanniens röda datalista. Det har förekommit rapporter om att den ackumulerar silver och eventuellt orsakar nefrotoxiska effekter liknande Amanita smithiana. I ett tidigt skede liknar svampen Amanita muscaria, men när den mognar har den ingen röd bakgrund, och de taggiga vårtorna lossnar helt enkelt så att en vit eller krämfärgad yta framträder.

Andra namn: Ensam Amanita, tyska (Spitzkegeliger Wulstling).

Identifiering av svampar

1. Hatt

   Hatten kan bli upp till 15 cm i diameter och är vit till elfenbensfärgad eller silvergrå. Den har upphöjda pyramidformade vårtor, som blir mindre framträdande och frekventa mot kanten. Dessa vårtor är rester av den universella slöja som täcker svampen i dess tidiga stadier. Unga knappar kan vara mörkare och ibland likna en tvådelad limpa med en ring av upphöjda fjäll runt basen.

2. Stjälk

   Stjälken är vit till elfenbensfärgad, 8-16 cm (3-6.5 tum) lång och 2-3 cm (1-1 tum) bred. Den har flera ringar av uppåtvända fjäll nära den bulbösa basen och är fast förankrad, ofta sträcker den sig i sidled under ytan. Ringen är tunn och ömtålig och fastnar ofta på stjälken.

3. Gälar

   Gälarna är gräddfärgade, ibland med en lätt grönaktig nyans. De är oftast fria från stjälken och kan ha en liten, nedåtriktad tand.

4. Kött och lukt

   Köttet är vitt och har en obehaglig lukt.

5. Sporer

   Sporerna är ellipsoida, släta och mäter 9.5-11.5 x 6.5-8µm, och är amyloid.

6. Sporavtryck

   Sporavtrycket är vitt.

7. Livsmiljö

   Denna svamp är mykorrhizabildande och hittas vanligtvis i blandskog med torr, kalkhaltig jord. Den kan ibland växa tillsammans med barrträd. Den är känd från Storbritannien, Europa, västra Asien och Nordafrika, med en fruktsäsong från juni till oktober.

Liknande arter

1. Amanita strobiliformis

   Kännetecknas av en vårtliknande vit hatt med trasiga slöjfragment som hänger från brämet. Vid mognad är hatten fortfarande kupolformad snarare än platt.

2. Amanita vittadinii

   Har koniska vårtor på locket, och har krökta fjäll ända till undersidan av ringen. Den hittas vanligtvis på tyngre jordar.

3. Amanita citrina

   Det finns en vit påsrest på en vit eller ljus grapefrukthatt, men den är inte pyramidformad. Den har också en spröd hängande ring.

Taxonomi och etymologi

Den beskrevs först som Agaricus echinocephalus 1835 av den italienske mykologen Carlo Vittadini innan den placerades i Amanita av Lucien Quélet och följaktligen fick sitt nuvarande binomialnamn. Det specifika epitetet, echinocephala, kommer från grekiskans "echino-" som betyder "igelkott" och "kephale" som betyder "huvud."

Vissa författare har placerat den i Lepidella-sektionen av Amanitaceae på grund av dess avsaknad av en välformad volva.

Synonymer och varieteter

• Agaricus aculeatus Vittadini (1835), Descrizione dei funghi mangerecci più comuni dell'Italia e de'velenosi che possono co'medesimi confondersi, p. 62

• Agaricus albellus Scopoli (1772), Flora carniolica, Edn 2, 2, p. 417 (nom. rej.)

• Agaricus echinocephalus Vittad., 1835 (basionym)

• Agaricus nitidus (Fries) Fries (1838) [1836-38], Epicrisis systematis mycologici, p. 8

• Agaricus solitarius Bulliard (1780), Herbier de la France, 1, flik. 48

• Amanita aculeata (Quél.) Bigeard & Guillem., 1909

• Amanita echinocephala var. bicollariata Boudier (1905) [1905-10], Icones mycologicae, tome 1, tab. 4

• Amanita flandinia F. Plee (1864), Types de chaque famille et des principaux genres des plantes croissant spontanément en France ., 2, livret 57

• Amanita nitida Fries (1815), Observationes mycologicae praecipue ad illustrandam floram suecicam, 1, p. 4

• Amanita procera Persoon (1818), Traité sur les champignons comestibles, p. 186

• Amanita solitaria (Bulliard) Fries (1836), Anteckningar öfver de i Sverige växande ätliga Svampar, p. 33

• Amanita solitaria f. echinocephala (Vittadini) Costantin & L.M. Dufour (1891), Nouvelle flore des champignons ... en France, Edn 1, p. 3

• Amanita solitaria subf. bicollariata(Boudier) Neville & Poumarat (1996), Documents mycologiques, 26(101), s. 52

• Amanita solitaria var. adamantina (Paulet) Quélet (1886), Enchiridion fungorum in Europa media et praesertim in Gallia vigentium, p. 3

• Amanita strobiliformis subsp.* aculeata (Quélet) Saccardo (1887), Sylloge fungorum omnium hucusque cognitorum, 5, p. 15

• Amanita strobiliformis var. aculeata Quélet (1886), Enchiridion fungorum in Europa media et praesertim in Gallia vigentium, p. 3

• Amanita umbella f. bicollariata (Boudier) E.-J. Gilbert (1918), Le Genre Amanita, p. 101

• Amanita umbella var. echinocephala(Vittadini) Quélet (1886), Enchiridion fungorum in Europa media et praesertim in Gallia vigentium, p. 4

• Amanita vittadinii var. echinocephala (Vittad.) Veselý, 1934

• Amanitina albella (E.-J. Gilbert) E.-J. Gilbert (1940), Iconographia mycologica, 27, supplément 1(1), p. 78

• Armillaria echinocephala (Vittadini) Locquin (1952), Bulletin de la Société mycologique de France, 68, p. 167

• Aspidella echinocephala (Vittad.) E.-J.Gilbert, 1941

• Aspidella solitaria (Bull.) E.-J. Gilbert, 1940

• Hypophyllum adamantinum Paulet (1808) [1793], Traité des champignons, 2, p. 358, flik. 162, fig. 2

• Hypophyllum tricuspidatum Paulet (1808) [1793], Traité des champignons, 2, p. 359, tab. 163, fig. 3

• Lepidella echinocephala (Vittadini) E.-J. Gilbert (1925), Bulletin de la Société mycologique de France, 41, s. 304

• Lepidella echinocephala f. bicollariata (Boudier) Konrad & Maublanc (1926), Icones Selectae Fungorum, s. 38

• Lepiota echinocephala (Vittadini) Gillet (1874), Les hyménomycètes, ou description de tous les champignons (fungi) qui croissent en France, p. 69

• Venenarius solitarius (Bulliard) Murrill (1912), Mycologia, 4(5), p. 240

Amanita echinocephala Video

Källa:

Alla bilder togs av Ultimate Mushroom-teamet och kan användas för dina egna syften under den internationella licensen Attribution-ShareAlike 4.0.