Xerocomus subtomentosus
Vad du bör veta
Xerocomus subtomentosus är en art av boletsvampar i familjen Boletaceae. Denna medelstora till stora svamp har en brun hatt, kromgula porer och en gulaktig stjälk. Den förekommer i hela Eurasien, Nordamerika och Australien och växer med ett brett spektrum av lövträd och barrträd. Den bildar symbiotiska ektomykorrhizabildningar med levande träd genom att omsluta trädets underjordiska rötter med höljen av svampvävnad.
Den är ätlig, men inte särskilt uppskattad. Dess milda smak gör den lämplig för blandade svamprätter. Elementaranalys av prover från Notec Forest i västra Polen visade att svampen innehöll rikliga mängder kalium, fosfor och magnesium, med medelvärden på 46000, 8400 respektive 1100 milligram/kilogram torrvikt i kapslarna. Halterna av de giftiga metallerna kadmium, kvicksilver och bly i svampen "utgjorde inte ett hot mot konsumenternas hälsa".
Andra namn: Mockaboll, brun och gul boll, tråkig brun boll, gulsprucken boll, Fluweelboleet (Nederländerna), Hřib Plstnatý (Tjeckien), Ziegenlippe (tyska).
Identifiering av svampar
Hatt
3-12 cm; konvex, blir brett konvex; torr; fint sammetslen; brungul till brun, gulbrun eller olivbrun; blir ofta sprucken med åldern.
Poryta
Gul, blir olivgul vid mognad; ofta blåmärken, eller inga blåmärken; porer xerokomoida, 1-3 per mm; rör till 10 mm djupa.
Stjälk
4-7.5 cm lång; 1-2 cm tjock; jämn över en avsmalnande bas; torr; fast och seg; ibland ribbad nära spetsen eller över den övre halvan, men inte nätliknande; vanligen med små rödaktiga korn på en vitaktig till gulaktig yta; basalt mycel vitt.
Kött
Vit; blir vanligtvis blekblå i hatten när den skivas.
Kemiska reaktioner
Ammoniak mörkröd på hättan; negativ på köttet. KOH-röd till orangegul på locket; orangegul på köttet. Järnsalter negativ till grå på locket; negativ till grå på köttet.
Sporavtryck
Oliv till olivbrun.
-
Växtplats
Mykorrhizabildande på en mängd olika lövträd (inklusive ek, bok, björk, asp); växer ensam, spridd eller i flock; sommar och höst, eller övervintrar i varma klimat; ursprungligen beskriven från Sverige; allmänt spridd i Europa och Nordamerika; även känd från Asien och Oceanien.
Mikroskopiska kännetecken
Sporer 10-14 x 3.5-5 µm; boletoid-fusiform; slät; matt gul i KOH. Hymeniala cystider obetydliga; 25-40 x 5-10 µm; lageniforma eller fusiforma; släta; tunnväggiga; släta; hyalina. Pileipellis en kollapsande trichoderm; gyllene i KOH; element 5-12.5 µm bred, slät; terminalceller cylindriska med rundade ändar.
Liknande arter
-
Har en rödaktig stam och vanligtvis otapered.
-
Den sällsynta europeiska arten, som beskrevs som ny för vetenskapen 2007, liknar till utseendet X. subtomentosus. Den kan skiljas från den senare i fält genom de mörkare rödbruna tonerna i locket och dess förkärlek för att umgås med Populus-träd. Har vitt fruktkött som blir gulfärgat vid exponering för luft.
Xerocomus chrysonemus
Har ljusgult kött och mycel.
-
Finns under barrträd och har även gult mycelium.
Odling
-
Platsen att odla på
Skogssvampar växer i skogar och lundar, så vi måste anpassa valet av plats för att ge dem förhållanden som liknar deras naturliga miljö så mycket som möjligt - skogsträd (ek, tall, björk) bör finnas där. En skuggig och lugn plats är idealisk.
-
Förberedelse av substrat
Köp eller förbered myceliet med 5 liter torv (fuktad torv är perfekt), 1 liter träkol (istället för träkol kan du använda aska från en öppen spis eller öppen spis där endast trä användes). För att förbättra parametrarna är det också tillrådligt att använda 0.5 l gips och 0.5 l vermikulit eller perlit. Fukta det förberedda substratet. Det bästa sättet att kontrollera om substratet är ordentligt fuktat är att ta upp det med händerna och trycka till det. Några droppar vatten bör komma ut.
-
Dosering
Gräv flera mindre hål runt trädet (helst så att rötterna syns), häll i ca 0.5 l av det förberedda substratet och täck med ett 5 cm tjockt jordlager. På de platser där vi hällde substratet är det lämpligt att använda bark, tallnålar eller bladmull. Således kräver den förberedda platsen inga ytterligare justeringar, bara strö ibland med en liten mängd vatten. Speciellt under den period då det regnade i 10 till 14 dagar. Plantering kan ske från april till sen höst.
-
Mykorrhiza
Mykorrhiza är en symbios mellan växter och svampar. Svampen drar till sig näringsämnen från växten, och växten får mer täckning tack vare att svampen får vatten och mineralsalter. Förutom fysiologiska och näringsmässiga funktioner skyddar mykorrhiza skogsträd från sjukdomar, "ger näring och skyddar". Mykorrhiza är en mycket komplex process, vilket är anledningen till att vi inte alltid lyckas uppnå framgång i odlingen. Det beror på många faktorer: svampsort, gammalt trä, jordtyp, miljö, etc. Om vi förbereder lämpliga förhållanden för utveckling och symbios bör de första fruktkropparna dyka upp 2-3 år efter inokulering.
Taxonomi och etymologi
Xerocomus subtomentosus beskrevs första gången 1753 av taxonomins fader Carl von Linné som Boletus subtomentosus. Startdatumet för svamptaxonomin hade fastställts till den 1 januari 1821, för att sammanfalla med datumet för "mykologins fader", den svenske naturforskaren Elias Magnus Fries arbeten, vilket innebar att namnet måste godkännas av Fries (anges i namnet med ett kolon) för att anses giltigt, eftersom Linnés arbete föregick detta datum. Det skrevs således Boletus subtomentosus L.:Fr. I en revidering 1987 av International Code of Botanical Nomenclature fastställdes dock startdatumet till den 1 maj 1753, det datum då Linnés banbrytande verk Species Plantarum publicerades. Namnet behöver därför inte längre ratificeras av Fries auktoritet.
Den franske mykologen Lucien Quélet hade klassificerat ett antal Boletus-arter i släktet Xerocomus, med Xerocomus subtomentosus som typart. Släktnamnet härstammar från antikens grekiska Xeros "torr" och kome "hår", och syftar på den sammetslena ytan på hatten. Denna klassificering var omtvistad, och många myndigheter erkände inte släktet och fortsatte att använda Boletus subtomentosus; genetisk analys som publicerades 2013 bekräftade dock att denna art och dess nära släktingar skiljer sig från kärngruppen av svampar i släktet Boletus (sensu stricto).
Dess specifika namn subtomentosus är latin och betyder "finhårig", vilket syftar på dess lock. Svampförfattaren David Arora gav svampen smeknamnet den tråkiga bruna boleten på grund av dess brist på smak och attraktion.
Synonymer och varieteter
Boletus subtomentosus L., 1753 (basionym)
Boletus crassipes Schaeff., 1774
Boletus cupreus Schaeff., 1774
Boletus kuthanii Assyov & Denchev 2004
Boletus lanatus Rostk., 1844
Boletus leguei Boud., 1894
Boletus pannosus Rostk., 1844
Boletus striipes Fr., 1874
Boletus subtomentosus f. gracilis Killerm. (1925)
Boletus subtomentosus f. leguei (Boud.) Vassilkov (1970)
Boletus subtomentosus f. roseipes Killerm. (1925)
Boletus subtomentosus L. (1753) f. subtomentosus
Boletus subtomentosus L. (1753) subsp. subtomentosus
Boletus subtomentosus L. (1753) var. subtomentosus
Boletus subtomentosus L. 1753
Boletus subtomentosus subsp. punctatipes C. Martín (1904)
Boletus subtomentosus var. albo-ochraceus Pilát (1951)
Boletus subtomentosus var. bulbosus C. Mart. (1894)
Boletus subtomentosus var. conoides Pers. (1800)
Boletus subtomentosus var. crassipes (Schaeff.) Smotl. (1912)
Boletus subtomentosus var. cupreus (Schaeff.) Pers. (1800)
Boletus subtomentosus var. gilvus Alb. & Schwein. (1805)
Boletus subtomentosus var. lanatus (Rostk.) Smotl. (1912)
Boletus subtomentosus var. lepidopodes Opat. (1836)
Boletus subtomentosus var. luteolus Velen. (1922)
Boletus subtomentosus var. marginalis Boud. (1907)
Boletus subtomentosus var. murinus Pers. (1800)
Boletus subtomentosus var. nigricans E.A. Herrm. (1922)
Boletus subtomentosus var. pannosus (Rostk.) Smotl. (1912)
Boletus subtomentosus var. perplexus A.H. Sm. & Thiers (1971)
Boletus subtomentosus var. rubiginosus Pers. (1800)
Boletus subtomentosus var. sanguineus Opat. (1836)
Boletus subtomentosus var. sistotremoides J. Kickx f. (1867)
Boletus subtomentosus var. subbadius R. Schulz (1924)
Boletus subtomentosus var. subbulbosus Pers. (1800)
Boletus subtomentosus var. tesselatus Opat. (1836)
Boletus subtomentosus var. tomentosus Opat. (1836)
Boletus subtomentosus var. virescens Bres.
Boletus xanthus (E.-J. Gilbert) Merlo 1980
Ceriomyces subtomentosus (L.) Murrill, 1909
Leccinum subtomentosum (L.) Gray, 1821
Rostkovites subtomentosus (L.) P. Karst., 1881
Suillus lanatus (Rostk.) Kuntze (1898)
Suillus leguei (Boud.) Kuntze (1898)
Suillus pannosus (Rostk.) Kuntze (1898)
Suillus striipes (Fr.) Kuntze (1898)
Suillus subtomentosus (L.) Kuntze, 1898
Versipellis subtomentosus (L.) Quél., 1886
Xerocomopsis subtomentosus (L.) Reichert, 1940
Xerocomus ferrugineus var. leguei (Boud.) Bon (1994)
Xerocomus flavus Singer & Kuthan, 1976
Xerocomus lanatus (Rostk.) Singer 1946
Xerocomus leguei (Boud.) Montegut ex Bon (1985)
Xerocomus subtomentosus (L.) Quél. (1888)
Xerocomus subtomentosus (L.) Quél. (1888) f. subtomentosus
Xerocomus subtomentosus (L.) Quél. (1888) subsp. subtomentosus
Xerocomus subtomentosus (L.) Quél. (1888) var. subtomentosus
Xerocomus subtomentosus f. Rubrotinctus Simonini & Contu (2000)
Xerocomus subtomentosus f. squarrosus A.N. Petrov (1983)
Xerocomus subtomentosus f. xanthus E.-J. Gilbert, 1931
Xerocomus subtomentosus subsp. punctatipes (C. Martín) Dennis (1955)
Xerocomus subtomentosus var. albo-ochraceus (Pilát) Pilát (1974)
Xerocomus subtomentosus var. leguei (Boud.) Maire (1933)
Xerocomus subtomentosus var. luteolus (Velen.) Šutara (2008)
Xerocomus xanthus (E.-J. Gilbert) Curreli (1989)
Källor:
Foto 1 - Författare: Thomas Pruß (CC BY-SA 3.0 Ej införd)
Foto 2 - Författare: Jason Hollinger (CC BY 2.0 Generisk)
Foto 3 - Författare: James Lindsey (CC BY-SA 2.5 Generisk)
Foto 4 - Författare: Dr. Hans-Günter Wagner (CC BY-SA 2.0 Generisk)
Foto 5 - Författare: Björn S. (CC BY-SA 3.0 Ej rapporterad)
