Mycena rosea

Vad du bör känna till

Rosensvampen, även känd som Mycena rosea, är en giftig svamp som inte bör förtäras eftersom den innehåller det farliga giftet muskarin. Den är större än sin släkting, syrenhättan (Mycena pura), och är vanligt förekommande i lövförna under lövträd, samt i barrskogar på sur mark. Gälarna på Mycena rosea är fosforescerande och lyser i mörkret

Den kan hittas i grupper eller rader nära trädstammar. Även om den är mindre vanlig än syrenhättan kan den hittas i hela Storbritannien, Irland, norra och centrala Europa samt i Nordamerika där det diskuteras om den är en separat art.

Fruktkropparna hos Mycena rosea innehåller två röda alkaloidpigment som är unika för denna art. Dessa kemikalier, som kallas mycenarubin A och mycenarubin B, är släkt med de så kallade damironerna som finns i marina svampar.

Andra namn: Rosenhatt, tyska (Rosa Rettich-Helmling), Nederländerna (Heksenschermpje), Tjeckien (Helmovka narůžovělá), Ungern (Rózsás kígyógomba), Lietuva (Rožinė šalmabudė), Polen (Grzybówka różowa), Sverige (Rosa rättikhätta).

Identifiering av svampar

1. Kapsyl

   1.18 till 3.15 tum (3 till 8 cm) i diameter, ursprungligen klockformad, med en knöl i mitten, senare konvex-spridande, spridande. Hattens yta är slät, genomskinligt randig, radiellt ärrad, rosa och gulaktig i mitten.

2. Gälar

   Hymenoforen är lamellär. Gälarna är medeltäta, breda, ackreterade, vitaktiga eller ljusrosa.

3. Stam

   1.57 till 3.4 till 10 cm (94 tum) hög, 0.15 till 0.39 tum (0.4-1 cm) i diameter, cylindrisk, ibland utvidgad till basen, fibrös, vitaktig eller rosaaktig.

4. Kött

   Köttet är tunt och vitt, med lukt av rädisa.

5. Sporer

   5-8.5 * 2.5-4 μm, elliptisk i formen, med en slät yta.

6. Tryck på sporer

   vit.

7. Livsmiljö

   Växer från slutet av maj till december i lövskog och blandskog, främst med ekar, lindar och bokar, på fallna löv, enstaka och i små grupper.

Liknande arter

1. Mycena pura

   Mycket lik, även om den i allmänhet är något mindre och mindre skrymmande och har mycket mer lila färg än rosa (vita och gula former av Lilac Bonnet finns också).

2. Mycena diosma

   Mycket mindre, i allmänhet lila eller purpurfärgad och har en doft av tobak snarare än rädisa.

3. Mycena pelianthina

   Har mörka lamellkanter och mer lila.

4. Mycena rosella

   Växer under barrträd och bildar mindre fruktkroppar. Luktar inte som rädisa och har en mörkare bladkant.

5. Mycena pearsoniana

   Har starkt böjda lameller och inamyloida sporer. Den är sällsynt och blek till färgen.

Taxonomi och etymologi

Jean Baptiste Francois (Pierre) Bulliard fastställde namnet Agaricus roseus 1783. Senare, 1912, omklassificerade mykologen Eugen Gramberg (1865 - 1945) denna art och gav den namnet Mycena rosea. Termen rosea, som härstammar från latin, betyder rosa eller rosafärgad.

Synonymer och varieteter

• Agaricus roseus Schumach.

• Agaricus purus var. roseus (Schumach.) Pers., 1801

• Agaricus roseus Bulliard (1783), Herbier de la France, 4, flik. 162, fig. 4 & flik. 507

• Agaricus roseus Schumach., 1803

• Hypophyllum subrubens Paulet (1808) [1793], Traité des champignons, 2, p. 244, flik. 119, fikon. 1-6

• Mycena pura f. rosea (Gramberg) J. E. Lange 1936

• Mycena pura f. rosea J.E. Lange (1936), Flora Agaricina Danica, 2, p. 40, pl. 53, fig. H

• Mycena pura var. rosea (J.E. Lange) J.E. Lange (1938), Dansk botanisk Arkiv, 9(6), s. 75

• Mycena rosea f. candida Robich 2003

• Mycena rosea Gramberg, Iconogr. Gen. Pl.: 36 (1912)

Källor:

Foto 1 - Upphovsman: bjoerns (CC BY-SA 4.0 International)

Foto 2 - Författare: Björn S... (CC BY-SA 2.0 Generisk)

Foto 3 - Upphovsman: Kai Löhr (CC BY 4).0 Internationell)

Foto 4 - Författare: HenkvD (CC BY-SA 4.0 Internationell)