Amanita gemmata
Vad du bör veta
Amanita gemmata är en dödligt giftig svamp av familjen Amanitaceae och släktet Amanita. Fruktkroppen har en hatt som är matt till den gyllengula nyansen. Hattytan är klibbig när den är fuktig och kännetecknas av vita vårtor som lätt lossnar. Den är till en början konvex och plattas ut när den är mogen. Köttet är vitt och ändrar inte färg när det skärs. Gälarna är vita och sitter tätt. Stjälken är blekgul. Den partiella slöjan som täcker den unga fruktkroppen förvandlas till ringen på stammen vid mognad. Den kan växa antingen ensam, utspridd eller i grupper. Den föredrar livsmiljöer som barr- och blandskogar och längs stigar, där den bär frukt på sommaren och hösten.
Den är utbredd i Asien, Europa och Nordamerika, där den har hittats så långt söderut som Ixtlán de Juárez, Mexiko. Arten har rapporterats från Dominikanska republiken. I Sydamerika är den känd från Chile och Colombia. I Asien har svampen samlats in från Iran och Kina.
Det är en giftig svamp som innehåller muskarin, som också finns i många arter i släktena Clitocybe och Inocybe, samt i Amanita muscaria och A. Pantherina. Det förväxlas ofta med olika andra europeiska arter. A. gemmata liknar svamparna falsk dödskopp, gulbrun grisett och panterskål. Dess lock är ljusare i färg än den förstnämnda och mer gul än de två senare.
Andra namn: Jonquil Amanita, Gemmed Amanita.
Identifiering av svampar
Hatt
3-11 cm; konvex till planokonvex eller platt; matt gul, bleknar till nästan vitaktig; klibbig när den är färsk; när den är ung täckt av vita vårtor som lätt försvinner när svampen mognar; skallig; kanten ofta fodrad av mognad.
Gälar
Fri från stjälken; nära eller nästan på avstånd; vitaktig; med frekventa korta gälar.
Stjälk
4-14 cm lång; 1-2 cm tjock; något avsmalnande mot toppen; med en liten basal bulb; kal eller fint hårig; vit; med en bräcklig vit ring som lätt lossnar; med en vit volva som vanligtvis sitter tätt mot bulben och sträcker sig till en fri kant på bulbens övre kant, men kan fragmenteras till mjuka fläckar eller vårtor på bulbens ovansida.
-
Kött
Vit; oföränderlig vid skivning.
-
Sporavtryck
Vit.
Livsmiljö
Mykorrhizabildande med olika lövträd och barrträd; växer ensam, spridd eller i flock; sommar, höst och vinter; Kalifornien och nordvästra Stillahavsområdet.
Liknande arter
-
Hatten är större och blekare med vita eller citrinfärgade fläckar. Stammen har en tydlig stamring.
Amanita amici
Liknar till utseendet A. gemmata men är större.
Amanita orienttigemmata
En svamp som förekommer från Japan till Kina är en dubbelgångare, men har klämmor, till skillnad från A. gemmata. Andra skillnader mellan de två arterna är att sporerna är något mindre hos A. orientigemmata, och skillnader i mikrostrukturen hos lockvårtorna.
Toxicitet
Denna svamp innehåller två typer av toxiner:
Muscimol
Även känd som agarin eller pantherin är en av de viktigaste psykoaktiva beståndsdelarna i Amanita muscaria och besläktade arter av svamp. Muscimol är en potent och selektiv ortosterisk agonist för GABAA-receptorerna och har sedativ-hypnotisk, depressiv och hallucinogen psykoaktivitet. Detta färglösa eller vita fasta ämne klassificeras som en isoxazol.
Ibotensyra
Även kallad ibotenat, är en kemisk förening och psykoaktiv drog som förekommer naturligt i Amanita muscaria och närstående arter av svampar.
Förgiftningssymtom uppträder i allmänhet inom tre timmar efter intag av svampen i form av synhallucinationer, illamående, kräkningar, magsmärtor, diarré, oregelbunden och långsam hjärtrytm och agitation. Svåra fall med koma, kramper eller dödsfall är extremt sällsynta.
Taxonomi och etymologi
År 1838 beskrev den svenske mykologen Elias Magnus Fries denna art och gav den namnet Agaricus gemmatus.
Det nya namnet Amanita gemmata gavs av Louis-Adolphe Bertillon 1866.
Det specifika epitetet betyder ädelsten eller juvel.
Synonymer
Amanita gemmata (Fr.) Gillet 1874
Amanita junquillea Quél. 1876
Amanitopsis adnata (W.G. Sm.) Sacc. 1887
Amanita muscaria var. gemmata (Fr.) Quél., 1886
Amanitopsis gemmata (Fr.) Sacc., 1887
Amanita adnata (W.G. Sm.) Sacc. 1925
Amanita junquillea var. exannulata J.E. Lange 1935
Amanitaria gemmata (Fr.) E.-J. Gilbert, 1940
Venenarius gemmatus (Fr.) Murrill, 1948
Källor:
Foto 1 - Författare: Scott Darbey från Kanada (CC BY 2.0 Generisk)
Foto 2 - Författare: Tanja Hindemith (CC BY-SA 3.0 Tyskland)
Foto 3 - Författare: Dick Culbert från Gibsons, B.C., Kanada (CC BY 2).0 Generisk)
Foto 4 - Författare: Michel Langeveld (CC BY-SA 4.0 International)
Foto 5 - Författare: Andreas Kunze (CC BY-SA 3.0 Utan stöd)
