Chlorophyllum rhacodes

Vad du bör veta

Chlorophyllum rhacodes, även känd som lurvig parasollsvamp eller lurvig manesvamp, är en stor, ätlig svamp. Chlorophyllum rhacodes har ett distinkt utseende med en stor, paraplyformad hatt som kan nå upp till 30 cm (12 tum) i diameter när den är fullmogen. Hatten och stjälken är täckta av lurviga, bruna fjäll som ger den ett grovt, fjälligt utseende. Den lurviga parasollsvampen finns i många delar av världen, inklusive Nordamerika, Europa och Asien. Den föredrar att växa i gräsbevuxna områden, som gräsmattor och ängar, under sensommaren och hösten.

Den anses av många vara en utmärkt matsvamp. Vissa personer kan dock få gastrointestinala besvär om de äter svampen rå eller otillräckligt tillagad. Det är viktigt att tillaga svampen ordentligt innan du äter den för att undvika eventuella hälsorisker. Lurviga parasollsvampar innehåller få kalorier men mycket protein och olika mineraler och vitaminer, inklusive kalium, koppar och vitamin B-6.

Den lurviga parasollsvampen har använts inom traditionell medicin för sina antiinflammatoriska och antioxidativa egenskaper. Det behövs dock mer forskning för att till fullo förstå dess potentiella hälsofördelar. Den växer ofta i ringar, som kallas älvringar och har varit en del av europeisk folktro.

Andra namn: Lurvigt parasoll, tyska (Safran-Riesenschirmpilz).

Identifiering av svampar

1. Hatt

   1.5-30 cm; konvex till nästan rund när den är ung, blir sedan brett konvex, platt eller mycket brett klockformad; torr; mjuk; kal och brun till orangebrun när den är i knappstadiet, men bryts snart upp så att mitten förblir slät (eller sprucken) och brun men resten av ytan består av lurviga fjäll med brunaktiga spetsar mot en vitaktig, fibrillös bakgrund.

2. Gälar

   Fria från stjälken; tätt eller nästan tätt; korta gälar ofta; vita eller, vid mognad, blekt brunaktiga; ofta med brunaktiga kanter.

3. Stjälk

   2.36 till 7.6-20 cm (87 tum) lång; 0.59 till 1.38 tum (1.5 till 3.5 cm) tjock; klubbformad, med en basal bulb som gradvis sväller; kal; vitaktig över ringen, brunaktig under; blåmärken och missfärgning brun till brunaktig; med en hög, vitaktig, dubbelkantig, rörlig ring som har en brunaktig kant på undersidan; basalt mycel vitt.

4. Kött

   Vitaktig till blekt brunaktig; färgar rosa-orange till rödaktig, sedan långsamt brunaktig vid skivning (särskilt nära stjälkens topp); tjock.

5. Sporer Tryck

   Vit.

6. Livsmiljö

   Saprobisk; växer ensam, utspridd eller i flockar - ofta i tuvor eller i ringar - i gräsmattor och störda markområden som vägkanter, trädgårdar, åkerkanter och så vidare; förekommer ofta i närheten av barrträd (särskilt granar); vår till höst; allmänt utbredd i Nordamerika, men vanligare från Klippiga bergen och österut.

7. Mikroskopiska egenskaper

   Sporer 8-12 x 5-8 µm; ellipsoida, subamygdaliforma eller ellipsoida med en trunkerad ände; släta; hyalina i KOH; dextrinoida. Cheilocystidia 15-50 x 10-17.5 µm; subsphaeropedunculära eller ibland klavata; hyalina i KOH; tunnväggiga. Pleurocystidia hittades inte. Pileipellis en trichoderm (mitten av locket, eller fjällen) eller cutis (vitaktig, fibrillös yta).

Liknande arter

1. Agaricus augustus

   Den är nästan identisk men har mörkbruna eller purpurbruna sporer jämfört med den lurviga parasollens blekt gräddfärgade sporer.

2. Macrolepiota procera

   Har ett brunt och vitt mönster på stjälken som liknar ormskinn, och mindre fjäll.

3. Klorofyllum brunneum

   Ser anmärkningsvärt likadan ut och anses nu vara giftig. Basen av C. brunneum övergår plötsligt i en svullen bulb, medan Shaggy Parasols bulbformade bas är mer graderad vid basen av stammen.

Recept: Lurvig parasoll och potatissoppa

Ingredienser

1. 2 skivor hackat bacon

2. 3 T smör

3. 1 stor purjolök i tunna skivor, endast den vita delen

4. 4 C potatis, skuren i ½ tum stora tärningar

5. 2 C hackad lurvig parasollsvamp

6. 3-1/2 dl buljong (kyckling eller grönsaker)

7. 1/8 tsk mald muskotnöt

8. 1/8 tsk malen vitpeppar

9. ½ tsk salt

10. 1-1/2 C grädde

11. hackad färsk gräslök för garnering

Hur man tillagar

1. Stek bacon i en stor kastrull på medelvärme tills det är nästan knaprigt.

2. Tillsätt smöret och fräs purjolöken tills den är slak och börjar bli gul.

3. Tillsätt potatis och svamp.

4. Rör om och koka i några minuter.

5. Tillsätt buljong och kryddor.

6. Höj värmen, koka upp i en minut, sänk värmen till låg, täck över och låt sjuda tills potatisen är riktigt mjuk, ca 15-20 minuter. Ta bort från spisen.

7. Mixa ½ av soppan i en mixer. Sätt tillbaka allt på spisen och tillsätt grädden.

Recept: Majsmjölsstekta lurviga parasoller

Ingredienser

1. 8 lurviga parasolltaggsvampar, skördade innan hattarna öppnar sig, borstade rena, stjälkarna skalade

2. Nymalen svartpeppar, efter smak

3. 1 msk rökt paprika, eller mer efter smak

4. 1 tsk vitlökspulver, eller mer efter smak

5. 2 dl fint majsmjöl

6. 2 dl grovt majsmjöl (polenta)

7. Osaltat smör, efter behov för att steka svampen

8. 4 stora ägg

9. 1 matsked vatten

10. Citronklyftor att servera till (valfritt)

Hur man tillagar

1. Vispa äggen med vattnet och spara. Blanda majsmjöl, paprika, peppar och vitlökspulver och spara.

2. Halvera svampen.

3. Smält en eller två matskedar smör i en gjutjärnspanna eller en vid stekpanna på medelhög värme. När smöret är varmt vänder du svamparna i det uppvispade ägget. Vänd sedan ordentligt i majsmjölet. Knacka bort överflödigt majsmjöl från svampen och lägg sedan i pannan. Krydda svampen med salt och stek tills den är gyllene och krispig. Vänd svampen och karamellisera den andra sidan.

4. När svampen är helt genomstekt och varm, ca 5-10 minuter, tar du upp den och lägger den på hushållspapper för att rinna av. Servera omedelbart med en citronklyfta vid sidan om.

Taxonomi och etymologi

Klassificeringen av en typ av svamp som kallas lurvig parasollsvamp har nyligen ändrats på grund av studier av dess DNA. År 2003 flyttades den till en annan grupp av svampar som kallas Chlorophyllum, där andra giftiga svampar ingår.

Den lurviga parasollen beskrevs första gången 1835 och har klassificerats under olika namn över tiden. Dess vetenskapliga namn är nu Chlorophyllum rhacodes, men vissa källor kan använda det äldre namnet Chlorophyllum rachodes.

Namnet kommer från ett grekiskt ord som betyder trasa, vilket passar eftersom svampen ser trasig ut. Namnet Chlorophyllum betyder "med gröna gälar" men inte alla arter i släktet har gröna gälar.

Synonymer och varieteter

• Agaricus procerus rhacodes (Vittad.) Rabenh. 1844

• Agaricus procerus var. b rhacodes(Vittadini) Rabenhorst (1844), Deutschlands kryptogamen-flora, 1, p. 574

• Agaricus procerus var. c subtomentosusRabenhorst (1844), Deutschlands kryptogamen-flora, 1, p. 574

• Agaricus procerus var. rhacodes (Vittad.) Rabenh. 1844

• Agaricus procerus var. ß tepidarius(Weinmann) Weinmann (1836), Hymeno et Gastero-mycetes hucusque in imperio Rossico observatos recensuit, p. 8

• Agaricus rhacodes Vittadini (1835), Descrizione dei funghi mangerecci più comuni dell'Italia e de'velenosi che possono co'medesimi confondersi, p. 158, flik. 20

• Agaricus subtomentosus Krombholz (1836), Naturgetreue abbildungen und beschreibungen der essbaren, schädlichen und verdächtigen schwämme, 4, s. 9, flik. 24, fig. 15-16

• Agaricus tepidarius Weinmann (1824), Sylloge plantarum novarum itemque minus congnitarum, 1, p. 69

• Klorofyllum brunneum

• Hypophyllum columella Paulet (1808) [1793], Traité des champignons, 2, p. 288, tab. 135, fig. 1-3

• Lepiota procera var. rhacodes(Vittadini) Quélet (1886), Enchiridion fungorum in Europa media et praesertim in Gallia vigentium, p. 5

• Lepiota rhacodes (Vittadini) Quélet (1872), Mémoires de la Société d'Emulation de Montbéliard, série 2, 5, p. 70(32)

• Lepiota rhacodes var. rhacodes (Vittad.) Quél. 1872

• Lepiotophyllum rhacodes (Vittadini) Locquin (1942), Bulletin mensuel de la Société linnéenne de Lyon, 11, p. 40

• Lepiotophyllum rhacodes var. rhacodes (Vittadini).) Locq. 1942

• Leucocoprinus rhacodes (Vittadini) Patouillard (1900), Essai taxonomique sur les familles et les genres des hyménomycètes, p. 171

• Macrolepiota rhacodes (Vittadini) Singer (1951) [1949], Lilloa, 22, p. 417

• Macrolepiota rhacodes forma rhacodes (Vittad.) Singer 1951

• Macrolepiota rhacodes var. rhacodes (Vittad.) Singer 1951

• Macrolepiota rhacodes var. venenata (Bon) Gminder 2003

• Macrolepiota venenata Bon 1979

• Mastocephalus rhacodes (Vittadini) Kuntze (1891), Revisio generum plantarum, 2, p. 860

Källor:

Foto 1 - Författare: Dominicus Johannes Bergsma (CC BY-SA 4.0 Internationell)

Foto 2 - Författare: Jörg Hempel (CC BY-SA 2.0 Tyskland)

Foto 3 - Författare: Agnes Monkelbaan (CC BY-SA 4.0 Internationellt)

Foto 4 - Författare: Dr. Hans-Günter Wagner (CC BY-SA 2).0 Generisk)