Cortinarius varius
Vad du bör veta
Cortinarius varius är en basidiomycet svamp av släktet Cortinarius. Svampen har orangegula hattar som når upp till 10 cm (3.9 tum) i diameter, och tjocka klubbformade stjälkar upp till 10 cm (3.9 tum) lång.
Den anses vara en ätlig svamp, högt värderad i Europa, och kan syltas.
Fruktkropparna hos Cortinarius varius växer i grupper i barrskogar, även i gläntor och vid skogsbryn, från slutet av sommaren till sent på hösten, när frosten sätter in. På vissa platser är den en vanlig art, på andra ganska sällsynt. Den föredrar kalkhaltiga jordar.
Arten beskrevs först som Agaricus varius av Jacob Christian Schäffer 1774. Den fick sitt nuvarande namn av Elias Magnus Fries 1838.
Cortinarius varius är nära släkt med Cortinarius variosimilis, en art som förekommer i Nordamerika, men som har en blekare hatt, blekare gälar och kortare sporer
Andra namn: Motsatt spindelskivling.
Identifiering av svampar
Kåpa
Hatten är 5-10 cm (2.0-3.9 tum) i diameter, till en början sfärisk till konvex, sedan tillplattad eller nedtryckt, till en början med tunn, invecklad kant, bär fragment av slöja när den är ung. Hylsans yta är klibbig och slät, orangegul, med en lätt ockragul nyans, gulare i kanten än i mitten, där färgen är mer rostgul.
Gälar
Gälarna är tätt hoptryckta, vanligen något utstående (skårade), tunna och inte särskilt breda (5-8 mm). Till en början är de rikt kornblå, sedan lila och slutligen ockra-kanelfärgade, med en något skulpterad kant.
Stjälk
Stjälken är fast, tjock i nedre delen som en klubba. Den är vanligtvis ganska kort när den är ung, sedan ofta långsträckt, 5-10 cm (2.0-3.9 tum) hög och 0.6-1.5 cm (0.2-0.6 tum) bred, upp till 2 cm (0.8 tum) eller mer i den svullna delen. Beroende på svampens mognad kan stjälkens yta vara täckt av tuvor av fina hårstrån som pressas mot ytan, till fibrillös till nästan slät. Stjälkfärgen är vit med en lätt blå till lila nyans upptill som senare försvinner, något gulaktigt gräddfärgad nedtill, övergår till helt blekt gulaktigt ockra när den är gammal. Cortina (en spindelvävsliknande partiell slöja av silkesfibrer) är vit men blir senare kanelbrun när svampen släpper sina sporer.
Kött
Köttet är fast, fint och kompakt köttigt, vitt i hatten, senare med en svagt gulaktig nyans, böljande fibrillöst i stammen och med en svagt gulaktig nyans. Köttet får en kromgul färg när det testas kemiskt med en utspädd lösning av kaliumhydroxid eller ammoniak.
Lukt
Lukten är "behaglig" och smaken är också behaglig och mild.
Sporer
Sporerna är ljust rostbruna, ellipsoida till mandelformade och mäter 10-15 x 6.5-7.5 μm med en tydlig sned apikulus.
Källor:
Foto 1 - Författare: Holger Krisp (CC BY 3.0 Oporträtterad)
Foto 2 - Upphovsman: Eric Steinert (CC BY-SA 2.5 Generisk, 2.0 Generisk och 1.0 Generisk)
Foto 3 - Författare: Irene Andersson (irenea) (CC BY-SA 3.0 Ej publicerad)
Foto 4 - Upphovsman: Holger Krisp (CC BY 3.0 Ej angiven)
Foto 5 - Författare: Andreas Gminder (mollisia) (CC BY-SA 3.0 Utan stöd)
