Rickenella fibula
Vad du bör känna till
Rickenella fibula eller Omphalina fibula är en svampart som tillhör släktet Rickenella. Den är orange till gul och förekommer bland mossa. Hatten är ganska liten, med en diameter som vanligtvis är mindre än 1 centimeter (3⁄8 in). Stjälken är relativt lång. Den har liten lukt eller smak och anses inte vara giftig, men den har inget kulinariskt värde. Den kan hittas i hela Nordamerika.
Enligt molekylär analys är arten närmare släkt med vissa polyporer och krustasvampar än andra gälsvampar.
Denna svamp innehåller inte någon hallucinogen substans.
Andra namn: Orange mossa, Orange nagelsvamp, Orange mosshatt.
Identifiering av svampar
Ekologi
Förmodligen saprobisk men involverad i någon form av mutualism med mossa; växer ensam, utspridd eller i flock i mossbäddar; vår till höst eller övervintrar i varma klimat; allmänt spridd i Nordamerika.
Kåpa
2-10 mm i diameter; blockig eller fyrkantig till en början, blir konvex, sedan brett konvex, med eller utan en grund central fördjupning; klibbig när den är färsk men snart torr; kal eller, med en handlins, mycket fint hårig; kanten genomskinlig vid mognad; orange med en vitaktig kant när den är färsk och ung; bleknar snart till gulorange överlag, med en mörkare orange mitt.
Gälar
Löpande djupt ner längs stjälken; distanserad eller nästan distanserad; korta gälar i flera skikt; krämig eller mycket blekt orange.
Stjälk
5-45 mm långa; 0.5-1.5 mm tjock; likformig; torr; skallig; färgad som hatten; basalt mycel vitt.
Kött
Obetydlig; blek.
Lukt och smak
Inte särskiljande
Kemiska reaktioner
KOH negativ på lockets yta.
Utskrift av sporer
vit.
Mikroskopiska kännetecken
Sporer 3-4 x 1.5-2.5 µm; ellipsoida; släta; hyalina och 1- till 3-guttulära i KOH; inamyloida. Cheilocystider och pleurocystider 25-40 x 5-7.5 µm; fusiform med avsmalnande eller subkapitat apitel; tunnväggig; hyalin i KOH; slät. Pileipellis en tätt packad cutis med många pileocystider 50-100 x 7.5-12.5 µm, fusiforma med bred bas och avsmalnande, subkapitäta eller kapitäta spetsar, tunnväggiga, släta, hyalina i KOH.
Liknande arter
Det faktum att gälarna löper djupt ner längs stjälken skiljer Rickenella fibula från de flesta marasmioida och mycenoida utmanare - och förkärleken för mossa hjälper till att skilja den från Xeromphalina kauffmanii och Xeromphalina campanella, som växer i täta kluster (ofta hundratals) på död ved. Jämför även Rickenella fibula med Cantharellus minor och Hygrocybe cantharellus, som vanligtvis är lite större än Rickenella fibula. Rickenella swartzii också mycket lik.
Synonymer
Agaricus fibula Bull., 1784 : Fr., 1821basionym
Gerronema fibula (Bull.) Singer, 1961
Hemimycena fibula (Bull.) Singer, 1943
Hygrocybe fibula (Bull.) Fayod, 1889
Marasmiellus fibula (Bull.) Singer, 1948
Micromphale fibula (Bull.) Gray, 1821
Mycena fibula (Bull.) Kühner, 1938
Omphalia fibula (Bull.) P.Kumm., 1871
Omphalina fibula (Bull).) Quél., 1886
Omphalopsis fibula (Bull White.) Murrill, 1916
Rickenella aulacomniophila G.Kost, 1984
Källor:
Foto 1 - Författare: Christine Braaten (wintersbefore) (CC BY-SA 3.0 Ej rapporterad)
Foto 2 - Författare: 2011-10-28_Rickenella_fibula_(Bulliard-_Fries)_Raithelhuber_178120.jpg: (CC BY-SA 3.0 Ej rapporterad)
Foto 3 - Författare: AJC1 från Förenade kungariket (CC BY-SA 2.0 Generisk)
Foto 4 - Författaren: Beau Meister (CC BY 4.0 Internationell)
Foto 5 - Författare: patty (patty) (CC BY-SA 3.0 Ej införd)
