Trichoglossum walteri

Vad du bör veta

Trichoglossum walteri ser ut som ett svart finger som sticker upp ur marken och kan bli upp till 9 cm hög. Den har ibland ett tillplattat huvud med ett tydligt spår som löper vertikalt ner över fruktkroppen. Stjälken kan vara brunaktig och verkar hårig med svarta nålliknande strukturer (setae) som sticker ut från fruktkroppen som kan ses med en handlins.

Eftersom det är en askomycet (sporbildare) bildar den sporer på utsidan av fruktkroppen. Dessa måste undersökas mikroskopiskt för att arten ska kunna identifieras. När detta är gjort är setae mycket distinkta. Sporerna måste också undersökas. Sporerna är smala, 70-100 µm långa och har genomgående sju septater (vinkelräta delningar inom sporerna) när de är mogna.

Arten är känd från Europa och Nordamerika. Förekomster utanför detta antas tillhöra andra arter. I Europa förekommer den i många länder i lågland och kustområden. I Skandinavien påträffas arten oftast i de södra, kustnära delarna av Norge, Sverige och Danmark, i den boreonemorala och sydboreala vegetationszonen, ibland i den mellanboreala zonen. Arten förekommer i Nordamerika (e.g. Grund och Harrison 1967, GBIF 2019).

Andra namn: Walters jordtunga, Raspikieli (Finland), Walters Haarzunge (Tyskland), Middelsporige ruige aardtong (Nederländerna), Vranglodnetunge (Norge), Knubbig hårjordtunga (Sverige).

Trichoglossum walteri Livsmiljö & Ekologi

Den europeiska populationen av Trichoglossum walteri växer i mykologiskt rika men näringsfattiga semi-naturliga gräsmarker, ofta på sur jord i gräsmarker omgivna av ljunghed. Halvnaturliga gräsmarker försvinner snabbt på grund av förändringar i markanvändningen. I Norge är nästan alla lokaler av arten i semi-naturliga gräsmarker och några få gånger i lövskogar (Jordal et al. 2016), och liknande mönster finns i andra europeiska länder. I Nordamerika är informationen om livsmiljön sparsam; en uppgift är från en skogbevuxen ravin i Nova Scotia (Grund och Harrison 1966). Näringsstrategin är okänd men den kan ha någon form av biotrofi eller mykorrhiza, som vaxskivlingar (Nitare 1988).

Livscykel

Jordtungor dyker vanligtvis upp sent på säsongen med en topp i november och hittas ofta i december också, så det skulle inte vara förvånande om denna art också hittas så sent på säsongen.

Liknande arter

1. Trichoglossum hirsutum

   Kännetecknas av längre sporer som är upp till 15-septade. Om sporerna genomgående är 7-septade (som hos T. walteri), se till att de inte längre är brutna sporer av T. hirsutum. Trichoglossum-sporer ska ha trubbiga, rundade ändar och inte vinkelräta kanter.

2. Trichoglossum rasum

   Har 7 till 9 septata sporer som är längre än de hos T. walteri.

3. Trichoglossum variabel

   Har sporer som är 9 till 12 septata.

Källor:

Foto 1 - Författare: Sava Krstic (sava) (CC BY-SA 3.0 Ej rapporterad)