Amanita vaginata

Vad du bör veta

Amanita vaginata är en matsvamp i svampfamiljen Amanitaceae. Till skillnad från många andra Amanita-svampar saknar den en ring på stjälken. Hatten är grå eller brunaktig och har fåror runt kanten som efterliknar gälmönstret på undersidan. Den har en vidsträckt utbredning i Nordamerika. Finns även på Azorerna, i Australien, Iran och Skottland.

Den hittas ofta i stadsmiljöer eller i offentliga parker där jorden har blivit störd någon gång under det relativt nära förflutna.

Även om de inte är giftiga, avråder de flesta författare från konsumtion på grund av risken att förväxla andra giftiga arter av Amanita. I rå form kan den vara giftig, den kräver obligatorisk kokning.

Andra namn: Grisette, Grisette Amanita, Ringlös Amanita, Grauer Scheidenstreifling (tyska).

Identifiering av svampar

1. Hatt

   5.5-10.0 cm bred, konvex, utvidgande till plan-konvex, vid ålder ibland centralt nedtryckt med en låg umbo; kanten till en början krökt, plan till upphöjd vid mognad, tuberkulöst strimmig, ränderna upp till 1.2 cm lång; ytan när den är ung delvis täckt med en membranartad, vit universal slöja eller fläckar som kan missfärgas blekt ockrabrun; vid mognad försvinner vanligtvis slöjfläckarna och hatten blir då grå till gråbrun, klibbig när den är fuktig, glättad utom på kanten; kontext vit till blekgrå, fast, upp till 1 cm tjock; doft och smak mild.

2. Gälar

   Gälarna är smalt fästa till fria, täta, tunna, upp till 1 cm breda, vita till bleka, kanterna minutiöst fransade, gråaktiga nära marginalen hos vissa exemplar, lamellerna upp till 5-serierade.

3. Stjälk

   6-13 cm lång, 1.2-2.0 cm tjock, mer eller mindre jämn, inte knölig, fylld till ihålig; spetsens yta är pruinös, ornamentiken ofta ordnad i svagt grå längsgående linjer mot en blek bakgrund, i övrigt gråbrun, squamulös, mer grovt så nära basen; universalhinnan vit, hinnliknande, sackformig, ibland missfärgad som hättfläckarna, fäst nära stjälkens bas, gradvis, inte plötsligt, från volvas bas; partiell hinnan saknas.

4. Sporer

   Sporer 8.0-11.5 x 7.5-10 µm, subglobulär till globulär, slät, tunnväggig, tydligt hilariskt bihang, innehållet kornigt med en till flera guttuli, inamyloid; sporavtrycket vitt.

5. Utskrift av sporer

   Vit.

6. Livsmiljö

   Denna mykorrhizabildande art växer enstaka eller talrikt i både barr- och lövskogar. Den kan förekomma ofta i gräsbevuxna områden i skogsbryn, ovårdade gräsmattor och förortsområden där marken nyligen har störts. En svamp med stor utbredning.

7. Säsong

   Juli till oktober.

Liknande arter

1. Amanita caesarea

   Den förekommer sällan eller aldrig i södra Europa. Hatten är ljusorange med randiga kanter och en gul stjälk.

2. Amanita ceciliae

   Har en orange hatt med grå slöjfragment och ett distinkt fläckmönster på stjälken.

3. Amanita crocea

   Hatten är gul-orange med en aprikosfärgad bula i mitten. Gälarna är vita. Lukten är söt och smaken är nötaktig.

4. Amanita fulva

   Har ett mörkare brunaktigt lock och saknar sicksackmönstret på stjälken.

Taxonomi och etymologi

År 1782 beskrev den franske mykologen Jean Baptiste Francois (Pierre) Bulliard arten Agaricus vaginatus.

1783 förde den svenske mykologen Elias Magnus Fries över denna art till släktet Amanita och gav den namnet Amanita vaginata.

Det generiska namnet "grisette" kommer från det franska ordet gris, som betyder grå, och används även om grova gråa ylletyger. Namnet förknippades med unga kvinnor i den franska arbetarklassen som bar grå klänningar gjorda av materialet.

Det speciella epitetet vaginata kommer från latinets vaginatus, som betyder "skyddad av en slida". Vilket hänvisar till formen på volvas skal som omger basen på en trädstam.

Denna art är mycket variabel och för vissa av dem ges ibland status som självständiga arter.

Varieteter:

1. Amanita battarrae var. vaginata - huvudformen med en askgrå hatt, en vitaktig stam och en vit volva, sporer 9-12 mikron.

2. Amanita vaginata var. plumbea (Bull.) Quel. & Bataille, 1902 = Amanitopsis plumbea (Schaeff.) J. Schröt. 1889 - kännetecknas av en blygrå färg med en blåaktig nyans.

3. Amanita vaginata f. olivaceoviridis (Fabry), 1971 = Amanitopsis vaginata var. olivaceoviridis (Fabry) Wasser, 1992 - har en olivgrön hatt, vitaktig stjälk med behåring nära basen, sporer 10-13 µm, basidier 40-45 × 12-14 µm.

4. Amanitopsis vaginata var. lividopallescens (Secr.) Gillet, 1874 = Amanita lividopallescens Romagn., 1982 - vitaktiga unga hättor, senare ockragrå med ojämn (fläckig) färgning; volva försvinner inte, väl uttryckt; sporer 11-14 µm.

5. Amanitopsis vaginata var. alba E.-J. Gilbert, 1918 - har en upp till 9 cm stor hatt, vit eller vitaktig; stjälk och volvo är vita; sporer 10-12×9-10 µm.

6. Amanitopsis vaginata var. friabilis Karst., 1879 = Amanitopsis friabilis (Karst).) Sacc., 1887 = Amanita friabilis (Karst.) Bas, 1974 - hättan är brungråaktig, täckt av mörkgrå flagor; stjälken kornigt fjällig; volva kan försvinna; sporer 10-12×8-10 µm, basidier 45-60×9-12 µm/

7. Amanitopsis vaginata var. umbrinolutea (Secr.) Wasser, 1978 = Amanitopsis umbrinolutea (Secr.) E.-J. Gilbert, 1928 = Amanita umbrinolutea Secr., 1833 = Amanita battarrae (Boud.) Bon, 1985[1] - hatten är upp till 12 cm i diameter, gulolivfärgad eller gråbrun; stjälken är gråbrun eller ockrafärgad, täckt av svagt uttryckta fjäll; volva har samma färg som en stjälk och väl uttryckt.

Synonymer

1. Agaricus vaginatus Bull., 1783 (basionym)

2. Vaginata livida Gray, 1821

3. Amanitopsis vaginata (Bull.) Roze, 1876

4. Amanitopsis vaginatus (Bull.) Roze, 1876

5. Amanitopsis vaginata subsp. vaginata (Bull.) Roze, 1876

6. Vaginata plumbea

Källor:

Bild 1 - Upphovsman: (eukaryotica) (CC BY-SA 3.0 Utan stöd)

Foto 2 - Författare: James Lindsey (CC BY-SA 2.5 Generisk)

Foto 3 - Författare: Jason Hollinger (CC BY 2.0 Generisk)

Foto 4 - Författare: James Lindsey (CC BY-SA 2.5 Generisk)

Foto 5 - Upphovsman: Jerzy Opioła (CC BY-SA 4.0 Internationell)