Fuligo septica
Vad du bör veta
Fuligo septica är en stor och påtaglig art av slemmögel som uppträder som en vit till gul slemmig massa. Som medlem av klassen Myxomycetes existerar den i naturen som ett plasmodium, en klump av protoplasma utan cellväggar. Trots sin höga motståndskraft mot toxiska nivåer av metaller, som verkar vara unik för F. septica, skadar den inte miljön, och forskare har upptäckt att den har potentiella användningsområden, såsom bekämpning av cancerceller och sanering av miljöområden som förorenats med tungmetaller. Arten är känd för att utlösa episoder av astma och allergisk rinit hos mottagliga personer.
Även om slemsvampar inte har någon hjärna har de mycket intelligenta förmågor. De kan till exempel hitta mat i en labyrint genom att ta den kortaste vägen. Det finns över 1000 arter av slemsvampar och förmodligen många fler arter som ännu inte har beskrivits.
Enligt Miller är Fuligo septica-slimmöglet inte skadligt för växter, människor eller djur, trots dess oattraktiva utseende och smeknamn. Om du hittar den växande på din mulch kan du ersätta det drabbade området, men det finns en möjlighet att den kan komma tillbaka.
I skandinavisk folktro tror man att det är trollkatternas spyor. I Finland ansågs det att häxor använde det för att förstöra sina grannars mjölk, och det fick namnet paranvoi eller "smör från den bekanta anden"." På holländska kallas den "heksenboter", vilket betyder "häxsmör." På lettiska är den känd som "ragansviests" eller "häxsmör" och "raganu spļāviens" eller "häxspott", men ursprunget till dessa namn är oklart.
Andra namn: Hundspya, äggröra, Tanacblommor, tyska (Hexenbutter, Gelbe Lohblüte), nederländska (Heksenboter), japanska (ススホコリ).
Fuligo septica Identifiering
-
Plasmodium
Liksom hos många slemsvampar samlas cellerna hos denna art vanligtvis till ett plasmodium, en flerkärnig massa av odifferentierade celler som kan röra sig på ett amöboidliknande sätt när de söker efter näringsämnen. Plasmodium varierar i färg från vitt till gulgrått, vanligtvis 1.0 till 7.9 tum (2.5 till 20 cm) i diameter och 0.4 till 1.1 till 3 cm (2 tum) tjock. Plasmodiet omvandlas så småningom till ett svampliknande aethalium, som liknar den sporbärande fruktkroppen hos en svamp; som sedan bryts ned, mörknar i färgen och släpper ut sina mörkfärgade sporer.
-
Sporer
Sporerna har en tvåskiktad vägg, med ett tätt yttre skikt med taggar och ett fibröst inre skikt. Under groningen spricker det yttre lagret och skapar en öppning, och det mer elastiska inre lagret spricker senare när protoplasman kommer fram. En rest av det inre lagret kan vara beständigt och fästa vid protoplasten efter att den har kommit ut ur sporen. Ett peroxidasenzym som finns i den inre cellväggen spelar en roll för grobarheten.
-
Livsmiljö
Denna typ av slemmögel finns över hela Nordamerika. Den växer på träflis, ruttet trä, växtrester, blad och stjälkar från levande växter och bildar flera meter breda fläckar. Det ser ut som en stor, spridd klump som liknar hundkräksjuka. När den förmultnar kan du märka att spordamm frigörs. I ett tidigare stadium ser den ut som en mjölkig gelatinös massa som rör sig runt för att hitta föda. Denna slemsvamp är vanligast på våren och försommaren, men den kan också påträffas på sensommaren och hösten.
7 fakta om Fuligo septica
-
Fuligo septica är inte ätlig.
-
Fuligo septica är närmare besläktad med amöbor och vissa sjögräs än med svampar.
-
Den lever i jorden som en encellig organism. När det är ont om föda förenar den sig med andra celler för att leta efter föda och bildar ett plasmodium.
-
Även om många arter av slemsvampar växer på trä bildar de inte en penetrerande och absorberande massa av hyfer i träets substrat.
-
I skandinavisk folktro identifieras Fuligo septica som kräkningar från trollkatter. I Finland ansågs F. septica tros ha använts av häxor för att förstöra grannarnas mjölk. Detta ger det namnet paranvoi, vilket betyder "smör av den bekanta anden". På holländska betyder "heksenboter" "häxsmör". På lettiska kallas slemmöglet (bland andra slemmögel) "ragansviests" som "häxsmör" eller "raganu spļāviens" som "häxspott" men det är oklart om ursprunget till dessa namn.
-
När slemmet torkar blir det brunt och börjar likna hundspyor snarare än äggröra.
-
Slemsvampar har stått emot tidens tand, eftersom analyser av deras DNA har visat att de har funnits på jorden i ungefär en miljard år!
Hur man tar bort Fuligo septica
Raka upp slemmögel och omgivande område för att bryta upp det och torka ut det.
Minska fukten genom att justera bevattningen och hålla området torrare.
Spola av stora fläckar av slemsvamp och torka området med en kratta.
Beskär skuggträd för att släppa in mer solljus och skapa mindre gynnsamma växtförhållanden för slemsvamp.
Kom ihåg att Fuligo septica inte är skadlig, så undvik att använda giftiga kemikalier som kan vara skadliga för barn, husdjur, växter eller miljön. Du kan vänta ut det, och det bör försvinna av sig självt.
Användningsområden
Trots sitt oattraktiva utseende har Fuligo septica visat sig kunna vara användbar inom olika områden tack vare sina unika egenskaper. Forskare har upptäckt att samma gula pigment som ger Fuligo septica dess slående färg också bildar ett kelat med tungmetaller, vilket gör att den kan hyperackumulera giftiga tungmetaller som zink och omvandla dem till inaktiva former. Detta gör den användbar vid miljösanering. Dessutom har Fuligo septica visat sig ha antibiotiska egenskaper, antimikrobiella egenskaper och förmågan att bekämpa cancerceller, vilket gör den till en lovande kandidat för framtida medicinsk forskning.
Livscykel
När födan tar slut eller förhållandena blir för torra förvandlas det slemmiga plasmodiet till en sporbärande struktur som kallas "aethalium" och som fångar människors uppmärksamhet. Denna omvandling kan ske snabbt, ofta inom några timmar. Aethalia antar olika former beroende på art, och i slemmögel från hundkräksjuka förvandlas den till en kuddliknande struktur som innehåller många sporer. Detta händer på natten, så "kräkningen" verkar dyka upp över natten.
Aethalia varierar från några centimeter till två meter i storlek och kan vara vitaktig, solbrun, ljusgul eller orange, ibland ser den ut som äggröra. När den mognar förlorar aethalium sin färg och hårdnar, och en massa mörkbruna sporer utvecklas under ytan.
Slemsvampar bryter ner organiska material och skadar inte levande växter, även om de kan växa över en liten växt i närheten. De finns vanligtvis i skogsområden men orsakar mer bekymmer när de växer nära byggnader. Hundspya-slimmöglet förekommer på barkflis, ruttnande stockar, lövförna och obehandlat virke, och behöver fukt för att trivas. Den uppträder vanligtvis efter regn när det är varmt och fuktigt. Slemsvampen är ofarlig för växter, husdjur och människor, men sporerna kan orsaka irritation i luftvägarna hos personer med allergi eller astma.
Fuligo septica är ett kosmetiskt problem och försvinner av sig självt på några dagar. Om någon störs av det kan aethalium krattas bort, skrapas bort eller brytas upp och tillåtas torka ut. Att röra om i komposten och minska vattningen kan också bidra till att minska sannolikheten för att slemmöglet dyker upp. Det finns dock inget sätt att eliminera organismen helt utan att göra sig av med allt den livnär sig på, vilket är nästan omöjligt.
Taxonomi
Den första beskrivningen av arten gjordes av den franske botanisten Jean Marchant 1727, som kallade den "fleur de tan" (barkblomma); Marchant klassificerade den också som "des éponges" (en av svamparna).
Carl von Linné kallade den Mucor septicus i sin Species Plantarum från 1763. Arten överfördes till släktet Fuligo av den tyske botanisten Friedrich Heinrich Wiggers 1780.
Synonymer och varieteter
Aethalium candidum Schlechtendal (1824), Flora berolinensis, 2, p. 157
Aethalium ferrincola Schweinitz (1832), Transactions of the American philosophical Society, serie 2, 4(2), p. 261
Aethalium flavum (Persoon) Swartz (1815), Kongl. vetenskaps akademiens handlingar, 1815, p. 111
Aethalium septicum (Linnaeus) Fries (1829), Systema mycologicum, 3(1), p. 93
Aethalium septicum var. b vaporarium (Persoon) Rabenhorst (1844), Deutschlands kryptogamen-flora, 1, s. 253
Aethalium septicum var. β album Schwabe (1839), Flora anhaltina, 2, p. 323
Aethalium septicum var. γ cinnamomeum Schwabe (1839), Flora anhaltina, 2, p. 323
Aethalium septicum var. ε violaceum(Persoon) Schwabe (1839), Flora anhaltina, 2, p. 323
Aethalium vaporarium (Persoon) Swartz (1815), Kongl. vetenskaps akademiens handlingar, 1815, p. 111
Aethalium violaceum (Persoon) Swartz (1815), Kongl. vetenskaps akademiens handlingar, 1815, p. 111
Fuligo candida Pers. (1796)
Fuligo carnea Schumacher (1803), Enumeratio plantarum in partibus Saellandiae septentrionalis et orientalis, 2, s. 194
Fuligo carnosa (Bulliard) Steudel (1824), Nomenclator botanicus enumerans ordine alphabetico nomina atque synonyma, 2, s. 180
Fuligo cerebrina Brondeau (1824), Mémoires de la Société linnéenne de Paris, 3, p. 74, flik. 3, fig. 1-4
Fuligo flava var. ß pallida (Persoon) Persoon (1801), Synopsis methodica fungorum, p. 161
Fuligo flavescens Schumacher (1803), Enumeratio plantarum in partibus Saellandiae septentrionalis et orientalis, 2, s. 194
Fuligo hortensis (Bulliard) Duby (1830), Botanicon gallicum seu synopsis plantarum in flora Gallica, Edn 2, 2, p. 863
Fuligo ovata (Schaeffer) T. Macbride (1899), De nordamerikanska slemsvamparna, Edn 1, s. 23
Fuligo pallida Persoon (1800) [1799], Observationes mycologicae seu descriptiones tam novorum quam notabilium fungorum, 2, p. 36
Fuligo populnea Schultz (1806), Prodomus florae stargardiensis, p. 442
Fuligo rufa Pers. (1794)
Fuligo tatrica Raciborski (1885), Hedwigia, 24(4), s. 169
Fuligo vaporaria Persoon (1796), Observationes mycologicae seu descriptiones tam novorum quam notabilium fungorum, 1, s. 92
Fuligo varians Sommerfelt (1826), Supplementum florae lapponica, p. 239
Fuligo violacea Pers. (1801)
Licea lindheimerii Berkeley (1873), Grevillea, 2(17), p. 68
Lycoperdon luteum Baumgarten (1790), Flora lipsiensis, s. 663
Lycoperdon nitidulum J.F. Gmelin (1792), Systema naturae, Edn 13, 2(2), s. 1466
Mucor carnosus (Bulliard) Dickson (1793), Plantarum cryptogamicarum britanniae, 3, p. 26
Mucor mucilago Scopoli (1772), Flora carniolica, Edn 2, 2, p. 492
Mucor ovatus Schaeffer (1774), Fungorum qui in Bavaria et Palatinatu circa Ratisbonam, 4, s. 132, flik. 192
Mucor septicus Linnaeus (1763), Species plantarum exhibentes plantas rite cognitas ad genera relatas, Edn 2, 2, p. 1656 (Basionyme)
Reticularia carnea (Schumacher) Fries (1829), Systema mycologicum, 3(1), p. 91
Reticularia carnosa Bulliard (1788), Herbier de la France, 9, flik. 424, fig. 1
Reticularia cerea Sowerby (1803), Färgade figurer av engelska svampar, tab. flik. 399, fig. 4
Reticularia hortensis Bulliard (1788), Herbier de la France, 9, flik. 424, fig. 2
Reticularia lutea Bulliard (1787), Herbier de la France, 8, flik. 380, fig. 1
Reticularia ovata (Schaeffer) Withering (1792), Ett botaniskt arrangemang av brittiska växter, Edn 2, 3, p. 471
Reticularia septica (Linnaeus) Withering (1792), A botanical arrangement of British plants, Edn 2, 3, p. 470
Reticularia vaporaria (Persoon) Chevallier (1826), Flore générale des environs de Paris, 1, s. 342
Tubulina lindheimerii (Berkeley) Massee (1892), A monograph of the Myxogastres, s. 42
Fuligo septica Video
Källa:
Alla bilder togs av Ultimate Mushroom-teamet och kan användas för dina egna syften under den internationella licensen Attribution-ShareAlike 4.0.
