Lepiota felina
Vad du bör känna till
Lepiota felina liknar i allmänhet flera andra små och medelstora Lepiota för vilka mikroskopisk undersökning av strukturen hos sporerna och epidermis är viktig för att bestämma arten. Den har en bred konvex hätta med en mycket mörkbrun mitt, koncentriska områden med små bruna fläckar och spridda fjäll som är placerade radiellt runt kanterna. Gälarna är vita till svagt rosaaktiga, kapselköttet är vitt och icke-färgande, och lukten är som cederträ eller något obehaglig och gummiaktig. Stjälken är vitaktig till blekt brunaktig ovanför ringen och rosa brun till gråbrun med zoner av brunaktiga squamules nedanför. Ringen är manschettformad och vanligtvis dekorerad med bruna fjäll. Sporerna är ovala till avlånga, och den lockformade kutikulan består av ett kluster av långa upprätta element som produceras av stavformade celler.
Utbredd och ganska vanlig i sura områden, främst i barrskogar, i större delen av Europa, och finns även i många andra delar av världen, inklusive Nordamerika.
Denna svamp är giftig och smakar milt. Dess lukt kan beskrivas som jordig och förruttnad.
Andra namn: Katt Dapperling.
Identifiering av svamp
Hatt
Ursprungligen halvklotformig, blir konvex och ibland nästan platt med en liten umbo; vit med en mörkbrun eller svart mitt omgiven av koncentriska ringar av relativt stora (jämfört med andra dapperlings med liknande storlek på hättan) mörkbruna fjäll. Hattdiametern vid mognad varierar från 1.5 till 3 cm.
Gills
De fria, trånga gälarna är vita eller gräddfärgade och mörknar med åldern.
Stam
Krämvit; basen något svullen; den ihållande ringen är krämvit på ovansidan och brun på undersidan. 2.5 till 4 cm lång och 2 till 4 mm i diameter.
Sporer
Ellipsoid till äggformig, slät, 6.5-8 x 3.5-4 μm; dextrinoid.
Sporutskrift
Vit.
Lukt och smak
Lukten är jordig; smaken är inte signifikant (och det är inte tillrådligt att smaka på dapperlings).
Livsmiljö
Saprobisk, solitär eller i små grupper i barrskogar och plantager.
Säsong
Juli till oktober.
Liknande arter
-
Har en ljus orange eller rödbrun ring långt ner på stjälken.
-
Är vanligtvis större med ljusare fjäll och har en obehaglig lukt.
Taxonomi och etymologi
Lepiota felina (Kön: Feminin) beskrevs vetenskapligt av P.A. Karsten och effektivt publicerad 1879. Namnet Lepiota felina är av typen kombination. Lepiota felina har status som legitim.
Den vetenskapliga klassificeringen av Lepiota felina är Svampar, Dikarya, Basidiomycota, Agaricomycotina, Agaricomycetes, Agaricomycetidae, Agaricales, Agaricaceae, Lepiota.
Lepiota, släktnamnet, kommer från de grekiska orden Lepis-, som betyder fjäll, och -ot, som betyder öra. Fjällig öronsvamp är en tolkning, därför. Fjäll på en konvex (vagt öronformad) hatt är karakteristiska för svampar i detta släkte, liksom fria gälar och en stamring.
Det specifika epitetet felina betyder kattliknande.
Synonymer
Agaricus felinus Pers., 1801
Agaricus clypeolarius var. felinus (Pers.) Fr., 1821
Lepiota clypeolaria var. felina (Pers.) Gillet, 1874
Mastocephalus felinus (Pers.) O.Kuntze (1891)
Lepiota felina f. lilacina Bon (1981)
Lepiota felina var. lilacina Bon (1993)
Lepiota felina var. subrobusta Bon (1993)
Källor:
Foto 1 - Författaren: Strobilomyces (CC BY-SA 3.0 Ej rapporterad)
Foto 2 - Författare: Höyhens (CC BY-SA 4.0 Internationell)
Foto 3 - Författare: Eva Skific (Evica) (CC BY-SA 3.0 Ej publicerad)
Foto 4 - Författare: zaca (CC BY-SA 3.0 Ej rapporterad)
Foto 5 - Författare: Zaca (CC BY-SA 3.0 Ej publicerad)
