Clathrus archeri

Vad du bör veta

Clathrus archeri är en vacker oätlig bläckfiskliknande stinkhorn. Den växer i 2 distinkta stadier, först ett äggstadium följt av svampens "armar" som växer fram. Under äggstadiet bildar Clathrus archeri en vit bollliknande äggform. Därefter kommer thallus ut ur ägget i en sjöstjärneliknande form med 4-6 armar i genomsnitt (upp till 8). Varje arm kan växa upp till 4.72 tum (12 cm) lång och är täckt av gleba på ovansidan. Fruktkropparna har en röd-orange färg på grund av produktionen av karotenoider. Vid mognad luktar den som förruttnat kött.

Denna saprotrofa svamp växer bäst i miljöer som är rika på förmultnande vegetation. Den är vanligast i miljöer med rikligt med förmultnande organiskt material: lövförna, mulch, skogsmarker och gräsmarker. 

Arten tros vara endemisk i södra Afrika, Nya Zeeland och Australien, men har spridit sig till andra kontinenter och är ofta invasiv. Clathrus archeri har nu en global utbredning och har naturaliserats i Europa och Nordamerika.

Clathrus archeri producerar föreningar som liknar doften av ruttnande kött. Produktionen av denna förening stöder bevisen för en konvergent evolution mellan svampar och angiospermer. Denna doft används av svampen för att locka till sig flugor som används för sporspridning. Clathrus archeri är inte känd för att vara giftig, men att konsumera denna svamp skulle inte vara roligt.

Den kan ätas när den är ung i äggform, men ratas ofta på grund av sitt utseende och sin lukt. När hundar äter denna svamp i trädgården är det vanligtvis ingen fara för djuret.

Andra namn: Bläckfisk Stinkhorn, Djävulens fingrar, tyska (Tintenfischpilz ), nederländska (Inktviszwam), tjeckiska Květnatec (Archerův).

Identifiering av svampar

1. Omogen fruktkropp

   Som ett vitaktigt "ägg" upp till ca 1.97 tum (5 cm) hög och 1.57 tum (4 cm) bred; ytan fläckig och missfärgad i rosa-brunt på vissa ställen; när den skärs i skivor ser man att stinkhornet är inneslutet i en brunaktig gelatinös substans.

2. Mogen fruktkropp

   3.15 till 6.7 tum (8 till 17 cm) hög; 1.18 till 1.97 tum (3 till 5 cm) bred vid basen; består av 4-8 armar som utgår från en stamliknande struktur; armarna delar sig snart och sprider sig utåt.

3. Vapen

   1.18 till 4.72 tum (3-12 cm) lång; avsmalnande till spetsen; röd på insidan och något blekare på utsidan; bleknar till rosa; fint gropig; ihålig; svampig.

4. Pseudostem

   Upp till ca 1.57 tum (4 cm) hög, vitaktig nedtill och rosa till rödaktig upptill, innesluten i en vitaktig volva och fäst vid vita rhizomorfer.

5. Volva

   Säckliknande, omsluter fruktkroppens bas; vitaktig, med brunaktiga fläckar och missfärgningar.

6. Sporer Slem

   Mörkbrun till nästan svart; täcker armarnas inre ytor; illaluktande.

7. Livsmiljö

   Saprobisk; växer ensam eller i flock ofta i stadsområden nära trädrester, i gräsmattor, trädgårdar, odlad jord och så vidare; fruktsättning nästan året runt, beroende på klimat; subtropiska, tropiska och medelhavsklimatregioner i Oceanien, Europa, Asien, östra Afrika och norra Kalifornien.

8. Mikroskopiska egenskaper

   Sporer 4.5-6 x 1.5-2 µm; subcylindrisk; slät; hyalin i KOH. Sphaerocyster i pseudostipen 15-30 µm; mestadels subglobiga; väggar ca 1 µm tjocka; hyalina i KOH. Hyfer i volva 3-7 µm breda; släta; väggar mindre än 0.5 µm tjock; hyalin i KOH; septat; klämförbindelser inte funna.

13 fakta om Clathrus archeri

1. Clathrus archeri är en svamp som tillhör familjen Phallaceae i divisionen Basidiomycota.

2. Den omogna fruktkroppen är äggformad, vit eller rosa, och den mogna formen har 4-8 röda armar med svarta fläckar.

3. Den växer i fuktiga lövskogar och våta ängar och är vanlig i bok- och ekskogar.

4. Den beskrevs första gången av Pier Antonio Micleli 1753 och överfördes senare till Clathrus-släktet av Dring 1980.

5. Reproduktionen sker genom fragmentering och involverar insekter som flugor och beetles.

6. Det är en saprotrof organism som livnär sig på nedbrytande växtmaterial.

7. C. archeri var. alba med vita tentakler eller armar har rapporterats från Shola-skogarna i Western Ghats, Kerala, Indien.

8. Clathrus archeri producerar vitt och fluffigt mycel som så småningom blir rosa.

9. Växer bäst i miljöer som är rika på förmultnande vegetation och hittas ofta i lövförna och mulch.

10. Clathrus archeri föredrar hög fuktighet, syre, neutralt pH och låga-medelhöga temperaturer.

11. Clathrus archeri tros vara endemisk i södra Afrika, Nya Zeeland och Australien men har en global utbredning.

12. Inte giftig men inte ätlig på grund av sin ruttna lukt.

Taxonomi och etymologi

Den brittiske mykologen Myles Joseph Berkeley beskrev arten 1860 och gav den det vetenskapliga namnet Lysurus archeri.

Det generiska namnet Clathrus betyder "en bur", vilket syftar på svampens form vid mognad. Det specifika epitetet "archeri" leder oss till de "välvda" armarna på denna stinkhorn, men det kan vara fel betydelse.

Synonymer och varieteter

• Lysurus archeri Berk. (1859)

• Anthurus archeri (Berkeley) E. Fischer (1886), Jahrbuch des königlichen botanischen gartens und des botanischen Museums zu Berlin, 4, p. 81

• Anthurus aseroiformis (E. Fischer) McAlpine (1908), i Lloyd, Mycological writings, 2, mycological notes n° 31, s. 408, fikon. 244

• Anthurus macowanii Lloyd (1916), Mycological writings, 4, mycological notes n° 41, s. 570, fig. 779

• Anthurus muellerianus f. aseroeformis E. Fischer (1890), Neue denkschriften der allgemeinen schweizerischen Gesellschaft für die gesammten naturwissenschaften, 32(2), s. 68

• Anthurus muellerianus Kalchbrenner (1880), Értekezések a természettudományok Köréböl, kiadja a magyar tudományos Akadémia, 10(17), s. 22, flik. 3, fig. 3

• Anthurus muellerianus var. aseroeformis(E. Fischer) E. Fischer (1898), i Engler & Prantl, De naturliga pflanzenfamiljerna, 1(1**), s. 288

• Anthurus sepioides McAlpine (1904), Victorian Naturalist, 20, p. 42

• Anthurus surinamensis E. Fischer (1927), Annales mycologici, edii in notitiam scientiae mycologicae universalis, 25(5-6), s. 471

• Aserophallus archeri (Berk.) Kuntze 1891

• Clathrus archeri var. archeri (Berk.) Dring 1980

• Lysurus muellerianus (Kalchbrenner) Hennings (1902), Hedwigia: Beiblatt zur Hedwigia, 41(5), p. (172)

• Lysurus pentactinus Berkeley (1860), i J.D. Hooker, The botany of the Antarctic voyage III, flora Tasmaniae, 2, s. flik. 184

• Lysurus surinamensis (E. Fischer) E. Fischer (1933), Annales mycologici, edii in notitiam scientiae mycologicae universalis, 31(3), p. 124

• Pseudocolus archeri (Berkeley) Lloyd (1913), Mycological writings, 4, brev nr 47, p. 14

• Schizmaturus archeri (Berkeley) Locquin (1977), Bulletin trimestriel de la Fédération mycologique Dauphiné-Savoie, 17(65), p. 18

• Schizmaturus aseroiformis (E. Fischer) Locquin (1977), Bulletin trimestriel de la Fédération mycologique Dauphiné-Savoie, 17(65), s. 18

• Schizmaturus muellerianus (Kalchbrenner) Locquin (1977), Bulletin trimestriel de la Fédération mycologique Dauphiné-Savoie, 17(65), s. 18

Clathrus archeri Timelapse

Källor:

Foto 1 - Författare: leonlobo (CC BY 4.0 International)

Foto 2 - Författare: Said Bustany (CC BY-SA 4.0 Internationell)

Foto 3 - Författare: JeanRoulin (CC BY-SA 4.0 Internationell)

Foto 4 - Upphovsman: gailhampshire (CC BY 2.0 Generisk)

Foto 5 - Författare: Bernard Spragg. NZ från Christchurch, Nya Zeeland (Offentlig domän)