Hebeloma crustuliniforme
Vad du bör veta
Hebeloma crustuliniforme är en gälsvamp av släktet Hebeloma som finns i Europa och Nordamerika och har introducerats i Australien. Dess specifika namn härstammar från latinets crustulum eller lilla kex. Den är måttligt giftig.
Denna svamp kan vara mykorrhizabildande på både lövträd och barrträd. Svampen kan bära frukt på sensommaren eller hösten. Vitaktig eller ljusbrun, ofta med mörkare färg i mitten och en inrullad kant när den är ung.
Detta exemplar var vitt när det samlades in, men gälarna blev gyllenbruna efter torkning.
Andra namn: Giftpaj, älvkakor.
Identifiering av svamp
Ekologi
Mykorrhizabildande på lövträd eller barrträd; växer samlat eller i lösa grupper, ibland i bågar eller ringar, i gräsbevuxna områden vid skogsbryn eller i skogar; sensommar och höst (vinter och vår i Kalifornien); allmänt spridd i Nordamerika.
Kapsyl
3-11 cm; konvex, blir brett konvex, brett klockformad eller platt; slemmig när den är färsk; slät; vitaktig, smutsigt bufflig eller ljust solbrun - ofta med ett något mörkare centralt område; marginalen inrullad när den är ung.
Gälar
Fäst vid stammen, ofta med en skåra; trång; blek när den är ung, blir brunaktig; ibland med vätskepärlor när den är ung och färsk - och senare med brunaktiga fläckar där pärlorna fanns; med vitaktiga kanter.
Stam
4-13 cm lång; 0.5-1.5 cm tjock; mer eller mindre lika ovanför en något svullen bas; fint hårig eller slät; med små vävnadsflagor nära toppen; utan cortina eller ringzon; basen ibland med vita rhizomorfer.
Kött
Vitaktig; tjock.
Lukt och smak
Lukt rädisliknande; smak rädisliknande eller bitter.
Sporavtryck
Brun.
Mikroskopiska kännetecken
Sporer 9-13 x 5-7.5 µ; amygdaliform till limoniform; fint verrukos; inte dextrinoid. Cheilocystider rikligt förekommande; apikerna subklavformade till klavformade; sällan basalt uppblåsta; 50-95 x 7-9 µ. Pileipellis en ixocutis.
Liknande arter
Hebeloma sinapizans är vanligtvis något större med en mer knölig stambas; den föredrar alkaliska jordar, har en ihållande böjd lockkant tills den är nästan helt expanderad, och har gälar som inte släpper vattendroppar som lämnar mörkbruna fläckar på gälarna. Det är, trots allt det ovanstående, mycket svårt att skilja dessa två arter åt i fält enbart med hjälp av makroskopiska karaktärer.
Taxonomi och etymologi
Denna svamp beskrevs 1787 av den franske mykologen Jean Baptiste Francois Pierre Bulliard, som gav den namnet Agaricus crustuliniformis.
Det var en annan fransman, Lucien Quélet, som 1872 överförde denna art till sitt nuvarande släkte, varpå dess vetenskapliga namn blev Hebeloma crustuliniforme.
Synonymer för Hebeloma crustuliniforme inkluderar Agaricus crustuliniformis Bull., Agaricus crustuliniformis var. minor Cooke, och Hebeloma crustuliniforme var. minor (Cooke) Massee.
Vattendroppar som frigörs från gälarna hos Hebeloma crustuliniforme, Poisonpie, Cambridgeshire, England
Det generiska namnet Hebeloma kommer från två forngrekiska ord: hebe- betyder ungdom, och suffixet -loma betyder en slöja. Svampar av detta släkte har således en slöja (den partiella slöja som täcker gälarna) endast i de tidiga stadierna av fruktkroppens utveckling - när de är unga. Vi stöter på suffixet -loma i flera andra svampsläkten, inklusive Entoloma och Tricholoma.
Det specifika epitetet crustuliniforme betyder i form av en tunn brödskorpa. Tja, en fin skorpa gör inte en giftpaj mer aptitlig.
Källor:
Foto 1 - Författare: Jerzy Opioła (CC BY-SA 4.0 Internationellt)
Foto 2 - Upphovsman: Användare:Strobilomyces (CC BY-SA 2.5 Generisk, 2.0 Generisk och 1.0 Generisk)
Foto 3 - Författare: Jerzy Opioła (CC BY-SA 4.0 International)
Foto 4 - Författare: Jerzy Opioła (CC BY-SA 4.0 International)
Foto 5 - Författare: Jerzy Opioła (CC BY-SA 4.0 International)
