Fomitopsis pinicola

Vad du bör veta

Fomitopsis pinicola är en brunröta Basidiomycete-art som vanligen samlas på döda barrträd. Ett orange eller rött band finns nästan alltid mellan de äldre årliga lagren och det nuvarande lagret, vilket gör denna polypor omedelbart igenkännlig. Den är oätlig men används för att göra tinktur och te. Artens basidiokarper är fleråriga och producerar under många år ett nytt lager av hymenoforer varje växtsäsong. Den finns i Europa, Asien, Amerika, Kanada och centrala Mexiko.

Fomitopsis pinicolas roll i barrskogar är mycket viktig eftersom arten är en av de mest framträdande nedbrytarna av ved i dessa ekosystem och därmed spelar en viktig roll i kolcykeln.

Växer på döda barrträd, men kan också utvecklas på stora sår på stammen, brutna toppar och död vävnad på levande träd. I mogna skogar orsakar dessa stambrottssvampar en enorm årlig förlust av virkesvolym för Alaskas viktigaste trädarter. Ungefär en tredjedel av den totala volymen av gammalt timmer i sydöstra Alaska är defekt, till stor del på grund av röta från denna typ av svamp.

Hålrum som skapas av Fomitopsis pinicola i stående träd utgör viktiga livsmiljöer för många vilda djurarter, inklusive björnar, sorkar, ekorrar och flera fågelarter.

I slutet av livscykeln är porerna hos Fomitopsis pinicola tillslutna av ett vitaktigt vax.

Andra namn: Rödbältad polypor, Rotrandiger Baumschwamm (tyska), Fichtenporling (tyska), Roodgerande houtzwam (Nederländerna), Polypore marginé (Frankrike), Troudnatec Pásovaný (Tjeckien), Randbæltet hovporesvamp (Danmark), Kännupess (Estland), Kantokääpä (Finland), Szegett tapló (Hungerrike), Lettland: Parastā apmalpiepe, Apmalotā piepe, Klibbticka (Sverige), Smrekova kresilača (Slovenien), Práchnovček pásikavý (Slovakien), ﾂｶﾞｻﾙﾉｺｼｶｹ (Japan).

Identifiering av svampar

1. Kap

   Upp till ca 40 cm i diameter och 10 cm djup; halvcirkelformad eller solfjäderformad; konvex eller hovformad; slät, blir rynkig med åldern; ser lackad ut mot kanten (och överlag när den är mycket ung); röd till mörkt brunröd (eller brun till svart mot fästpunkten eller när den är mogen), med ett vitt till gult marginalområde.

2. Porernas yta

   Krämfärgad; inte särskilt blåaktig; med 3-6 runda porer per mm; rörskikt vanligtvis ganska distinkta, upp till 8 mm djupa. Den generellt ljusare marginalen, undersidan av locket (rören) som ibland gulnar något och ett vitaktigt till krämigt ockrafärgat kött som blir mörkare vid beröring eller när det åldras är andra kännetecken för denna svamp.

3. Kött

   Vitaktig; läderartad till träig.

4. Lukt

   Mustig och stark i färskt tillstånd.

5. Säsong

   Denna svamp växer året runt och ligger ofta kvar på marken i flera år.

6. Livsmiljö

   Saprobisk på död ved av barrträd och ibland lövträd (inklusive björk och asp); ibland även parasitisk på levande träd; orsakar en brun kubisk röta; växer ensam eller i stora grupper; flerårig; ganska allmänt utbredd i Nordamerika där barrträd förekommer men uppenbarligen sällsynt till frånvarande i sydöstra USA.

Liknande arter

1. Fomitopsis rosea

   Mindre, ganska hovformade frukter, matt yta, grårosa till rödbrun, senare svartaktig. Rör, porer och kött är rosa till brunrosa. Växer på nedfallna gran- och tallstammar i naturliga bestånd.

2. Fomes fomentarius

   Mindre tydligt färgad täckyta, vitt sporstoft. Köttet är ockrabrunt med koncentriska band och en ljusare mycelkärna.

Användningar

1. Bra för dekorationsändamål i inredningen. Granpolyporer lockar inte till sig insekter (skadedjur).

2. För färgade kläder: färg gul = 9% ammoniak (ammoniaklösning) blötlägg med torkad svamp över natten. Låt sedan dra i 1 timme vid 90 ° utan kokning, annars bildas en hartsskorpa.

3. Inom folkmedicinen som råvara för framställning av läkemedel.

4. Vid framställning av svamparomer.

Medicinska egenskaper

1. Har använts inom folkmedicinen som antiinflammatoriskt, styptiskt och antimikrobiellt medel.

2. Etanolextrakt visade störst aktivitet mot cancerceller, antiinflammatoriska och antimikrobiella effekter.

3. Vattenlösliga polysackaridglukaner har immunmodulerande aktivitet

4. Används som tonikum för att minska inflammation i matsmältningskanalen. Möjligen genom att kontrollera cytokinernas inflammatoriska respons

5. I en studie uppvisade Fomitopsis pinicola en mycket hög fenolkoncentration och kraftfulla antioxidativa egenskaper.

6. Hög halt av germanium - en antioxidant, anti-cancer, anti-mutagen och syrekatalysator, förbättrar syretillförseln till kroppens celler vilket ger ökad energiproduktion.

7. Blodsockerreglering genom normalisering och reglering av insulinproduktionen på grund av de hypoglykemiska glykanerna.

8. Leveravgiftande genom att bittra terpenoider hjälper till att avlägsna gifter i levern och tarmarna.

9. Ökar antalet neutrofiler och andra vita blodkroppar.

10. Innehåller naturliga steroider som kan vara användbara vid artrit och smärtsamma autoimmuna och inflammatoriska sjukdomar

11. Koncentrationen av triterpener (leverskyddande, antiinflammatoriska) är högst i skorpan och lägre i yngre svampar.

12. Innehåller antihistaminiska vegetabiliska steroler.

13. Fettsyror har cirkulationsstimulerande egenskaper.

14. Hämmar selektivt COX-2, vilket i sin tur hämmar syntesen av inflammatoriska prostaglandiner. Selektiva COX-2-hämmare är viktiga, eftersom NSAID-läkemedel som aspirin också är COX-1-hämmare och användning av COX-1-hämmare ökar risken för magsår.

    "På grund av deras bioaktivitet mot grampositiva bakterier och deras styrka som antisvampmedel, överväger vi särskilt F. pinicola för att vara värd ytterligare undersökning på molekylär nivå. Denna svamp användes i stor utsträckning i traditionell europeisk medicin, men dess fördelar och användning har glömts bort efter införandet av syntetiska läkemedel. På grund av naturopatins renässans och den ökande resistensen hos bakterier och svampar blir det alltmer intressant och givande att arbeta med traditionella medicinska svampar."

Fomitopsis pinicola recept för dubbelt extrakt

Hur man lagar mat

1. 1:20 torkad svamp:vatten (1 oz svamp: 560 ml vatten).

2. Låt sjuda tills vätskan har reducerats till hälften (280 ml).

3. Låt svalna och häll över svamp och vatten i den desinficerade burken.

4. Tillsätt 95 ml 95 % alkohol (du vill ha ca 30 % ETOH).

5. Skaka dagligen och låt macerera i 3 veckor.

6. Sila bort och du har ett dubbelt extrakt!

Recept på te av Fomitopsis pinicola

Ingredienser

1. 1/2 dl färska rödbälgade polyporer (hackade så fint du har tålamod till)

2. 1 liter vatten

Hur man tillagar

1. Lägg hackad polypore i en stor kastrull och täck med vattnet.

2. Koka upp vattnet (se till att svampen redan finns i kastrullen, eftersom det är viktigt för extraktionsprocessen att värma upp dem från lufttemperatur till kokning och därefter).

3. Koka vattnet i 20-30 minuter.

4. Sila genom en sil och njut! Ett avkok kan förvaras i kylskåp i upp till fem dagar.

5. Första gången du gör detta recept, drick en liten kopp och vänta sedan 24 timmar innan du konsumerar ytterligare te eller andra svampprodukter. Som regel är det alltid bra att äta en liten mängd svamp (eller svampextrakt) till en början och bara prova en skördad svamp åt gången.

6. Vänta 24 timmar innan du konsumerar ytterligare svamp eller svampprodukter.

Taxonomi och etymologi

År 1810 beskrev den svenske botanisten Olof Swartz (1760 - 1818) denna art och gav den namnet Boletus pinicola.

År 1881 överförde den finske mykologen Petter Adolf Karsten (1834 - 1917) denna art till det nya släktet Fomitopsis och gav den det nu accepterade vetenskapliga namnet Fomitopsis pinicola.

Fomitopsis, det generiska namnet, betyder "liknande utseende som Fomes". Det specifika epitetet pinicola härrör från latinets "pinícolus" = som lever bland tallarna.

Synonymer och varieteter

• Boletus pinicola Sw., Svenska Vet. Acad. hand., 1852: 88 (1810)

• Antrodia serpens var. knöl (P. Karsten) P. Karsten (1889), Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, 48, p. 324

• Antrodia knöl (P. Karsten) P. Karsten (1898), Kritisk öfversigt af Finlands basidsvampar, 3, p. 17

• Boletus ellipticus Persoon (1797), Commentarius fungorum Bavariae indigenorum icones pictas, p. 108

• Boletus fulvus Schaeffer (1774), Fungorum qui in Bavaria et Palatinatu circa Ratisbonam, 4, p. 89, tab. 262 (nom. illegit.)

• Boletus igniarius Vahl (1787), Flora danica, 16, p. 8, flik. 953 (nom. illegit.)

• Boletus igniarius var. ß ellipticus(Persoon) Persoon (1801), Synopsis methodica fungorum, p. 535

• Boletus marginatus Persoon (1794), i Römer, Neues magazin für die botanik, 1, s. 108

• Boletus pinicola Swartz (1810), Kongl. vetenskaps akademiens nya handlingar, 31, p. 88 (Basionyme) Sanctionnement : Fries (1821)

• Boletus semiovatus Schaeffer (1774), Fungorum qui in Bavaria et Palatinatu circa Ratisbonam, 4, p. 92, flik. 270

• Boletus ungulatus Schaeffer (1774), Fungorum qui in Bavaria et Palatinatu circa Ratisbonam, 4, p. 88, flik. 137

• Coriolus helveolus (Rostk.) Quél. (1890)

• Favolus pini-halepensis Patouillard (1889), Tabulae analyticae fungorum, 7, p. 49

• Favolus pinihalepensis Pat. (1897)

• Fomes albus (Lázaro Ibiza) Saccardo & Trotter (1925), Sylloge fungorum omnium hucusque cognitorum, 23, p. 398

• Fomes cinnamomeus Gillet (1877), Les hyménomycètes, ou description de tous les champignons (fungi) qui croissent en France, p. 683

• Fomes cinnamomeus Trog ex Fr. (1849)

• Fomes lychneus Lázaro Ibiza (1916), Revista de la real Academia de ciencias exactas, fiscicas y naturales de Madrid, 14, s. 666

• Fomes marginatus (Persoon) Gillet (1877), Les hyménomycètes, ou description de tous les champignons (fungi) qui croissent en France, p. 683

• Fomes marginatus f. paludosus Murasjk. ex Pilát (1936)

• Fomes pini-halepensis Patouillard (1897), Catalogue raisonné des plantes cellulaires de la Tunisie, p. 49

• Fomes pinicola (Sw.) Fr., Summa veg. Scand., Avsnitt Post. (Stockholm) (1849)

• Fomes pinicola (Swartz) Fries (1849), Summa vegetabilium Scandinaviae, 2, p. 321

• Fomes pinicola var. marginatus (Persoon) Overholts (1953), University of Michigan studies, scientific series, 19, p. 44

• Fomes ponderosus H. Schrenk (1903), Bulletin of the United States Department of agriculture, bureau of plant industry, 36, s. 30 (nom. olaglig.)

• Fomes subungulatus Murrill (1908), Bulletin of the Torrey botanical Club, 35(8), s. 410

• Fomes thomsonii (Berkeley) Cooke (1885), Grevillea, 14(69), s. 17

• Fomes ungulatus (Schaeffer) Saccardo (1879), Michelia, 1(5), p. 539

• Fomitopsis marginata (Persoon) P. Karsten (1881), Meddelanden af societas pro fauna et flora fennica, 6, p. 9

• Fomitopsis pinicola (Swartz) P. Karsten (1881), Meddelanden af societas pro fauna et flora fennica, 6, p. 9

• Fomitopsis pinicola f. effusa (Bourdot) & Galzin) Domański

• Fomitopsis pinicola f. paludosa (Murashk. ex Pilát) Domański

• Fomitopsis pinicola f. resupinata (Bourdot & Galzin) Bondartsev (1953)

• Fomitopsis subungulata (Murrill) Imazeki (1943), Bulletin of the Tokyo science Museum, 6, p. 92

• Friesia rubra Lázaro Ibiza (1916), Revista de la real Academia de ciencias exactas, fiscicas y naturales de Madrid, 14, p. 590

• Ganoderma rubrum (Lázaro Ibiza) Saccardo & Trotter (1925), Sylloge fungorum omnium hucusque cognitorum, 23, p. 402

• Ischnoderma helveolum (Rostkovius) P. Karsten (1879), Meddelanden af societas pro fauna et flora fennica, 5, p. 38

• Mensularia alba Lázaro Ibiza (1916), Revista de la real Academia de ciencias exactas, fiscicas y naturales de Madrid, 14, p. 738

• Mensularia marginata (Persoon) Lázaro Ibiza (1916), Revista de la real Academia de ciencias exactas, fiscicas y naturales de Madrid, 14, s. 738

• Physisporus tuber P. Karsten (1885), Hedwigia, 24(2), p. 72

• Piptoporus helveolus (Rostkovius) P. Karsten (1882), Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, 37, s. 45

• Placodes cinnamomeus (Gillet) Ricken (1918), Vademecum für pilzfreunde, Edn 1, p. 223

• Placodes helveolus (Rostkovius) Quélet (1886), Enchiridion fungorum in Europa media et praesertim in Gallia vigentium, p. 170

• Placodes marginatus (Persoon) Quélet (1886), Enchiridion fungorum in Europa media et praesertim in Gallia vigentium, p. 171

• Placodes marginatus var. pinicola(Swartz) Quélet (1886), Enchiridion fungorum in Europa media et praesertim in Gallia vigentium, p. 171

• Placodes pinicola (Swartz) Patouillard (1887), Les hyménomycètes d'Europe, anatomie générale et classification des champignons supérieurs, p. 139

• Placodes ungulatus (Schaeffer) Ricken (1918), Vademecum für pilzfreunde, Edn 1, p. 225

• Polyporus cinnamomeus Trog (1832), Flora oder botanische zeitung (Regensburg), 15(2), 35, s. 556 (nom. illegit.)

• Polyporus helveolus Rostkovius (1837), i Sturm, Deutschlands flora, Abt. III, die pilze Deutschlands, 4(16-17), s. 73, tab. 35

• Polyporus marginatus (Pers.) Fr., Syst. mykol. (Lundae) 1: 372 (1821)

• Polyporus marginatus (Persoon) Fries (1821), Systema mycologicum, 1, s. 372

• Polyporus marginatus Fr., Epikr. syst. mykol. (Uppsala): 468 (1838)

• Polyporus marginatus var. pinicola(Swartz) Costantin & L.M. Dufour (1891), Nouvelle flore des champignons, Edn 1, p. 147

• Polyporus parvulus (Lázaro Ibiza) Saccardo & Trotter (1925), Sylloge fungorum omnium hucusque cognitorum, 23, p. 369 (nom. illegit.)

• Polyporus pinicola (Swartz) Fries (1821), Systema mycologicum, 1, p. 372

• Polyporus pinicola var. ß resupinatus Persoon (1825), Mycologia europaea, seu complet omnium fungorum in variis europaeae regionibus detectorum enumeratio, 2, p. 84

• Polyporus ponderosus H. Schrenk (1903), teknisk bulletin från Förenta staternas jordbruksdepartement, 36, s. 30 (nom. illegit.)

• Polyporus semiovatus (Schaeff.) Britzelm. (1887)

• Polyporus thomsonii Berkeley (1854), i W.J. Hooker, Journal of botany och Kew Garden miscellany, 6, s. 142

• Polyporus ungulatus (Schaeffer) Saccardo (1879), Michelia, 1(5), p. 539

• Pseudofomes pinicola (Swartz) Lázaro Ibiza (1916), Revista de la real Academia de ciencias exactas, fiscicas y naturales de Madrid, 14, s. 584

• Scindalma cinnamomeum (Gillet) Kuntze (1898), Revisio generum plantarum, 3, s. 518

• Scindalma marginatum (Pers.) Kuntze (1898)

• Scindalma semiovatum (Schaeffer) Kuntze (1898), Revisio generum plantarum, 3, p. 517

• Scindalma thomsonii (Berkeley) Kuntze (1898), Revisio generum plantarum, 3, p. 519

• Scindalma ungulatum (Schaeffer) Kuntze (1898), Revisio generum plantarum, 3, p. 519

• Trametes marginata (Persoon) P. Karsten (1882), Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, 37, p. 46

• Trametes pinicola (Swartz) P. Karsten (1882), Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, 37, s. 46

• Ungularia parvula Lázaro Ibiza (1916), Revista de la real Academia de ciencias exactas, fiscicas y naturales de Madrid, 14, s. 671

• Ungulina marginata (Fr.) Pat., Essai Skatt. Hyménomyc.: 103 (1900)

• Ungulina marginata (Pers.) Bourdot & Galzin, Hyménomyc. de France: 601 (1928)

• Ungulina marginata (Pers.) Pat. (1900) f. marginata

• Ungulina marginata (Persoon) Patouillard (1900), Essai taxonomique sur les familles et les genres des Hyménomycètes, p. 103

• Ungulina marginata f. effusa Bourdot & Galzin (1925)

• Ungulina marginata f. paludosa Pilát (1936)

• Ungulina marginata f. przibramensis Pilát (1929)

• Ungulina marginata f. resupinata Bourdot & Galzin (1925)

• Ungulina pinicola (Swartz) Singer (1929), Beihefte zum botanischen centralblatt, zweite abteilung, 46, p. 79

• Ungulina ungulata (Schaeffer) Patouillard (1914), Leaflets of Philippine botany, 6(104), p. 2250

Fomitopsis pinicola Video

Källa:

Alla bilder togs av Ultimate Mushroom-teamet och kan användas för dina egna syften under den internationella licensen Attribution-ShareAlike 4.0.